Personligt med Theodor Kallifatides

En författares språk behöver inte vara samma som modersmålet. Om det och mycket annat fick åhörarna lära vid stadsbibliotekets Kafé å läs, som på torsdagskvällen gästades av Theodor Kallifatides. Den grekiskfödde och mångdubbelt prisbelönte författaren berättade med inlevelse och en stor portion humor om sin väg till Sverige och det svenska språket.

En kopp kaffe och maka? Theodor Kallifatides möte med det svenska språket lockade till många skratt vid besöket på stadsbibliotekets Kafé å läs.

En kopp kaffe och maka? Theodor Kallifatides möte med det svenska språket lockade till många skratt vid besöket på stadsbibliotekets Kafé å läs.

Foto: Maria Johansson

PITEÅ2008-11-07 06:00
Som ung student kom Theodor Kallifatides till Stockholm i mitten av sextiotalet utan att veta något om vare sig svenska språket eller landets kultur, annat än att svenska kvinnor skulle vara vackra och frigjorda - "varför man som ensam ung utländsk man ej skulle gå ute ensam om kvällarna".
Han fick jobb som potatisskalare, och insåg genom en rad viktiga händelser att vägen till folket knappast gick genom potatisskalarvokabulären Ja, Nej och Aj fan. ABF-kursen byttes raskt ut mot hårdkokt Strindberg läst genom svensk-engelska och engelsk-grekiska lexika och vid sin första kräftskiva deklamerade han högt och tydligt att "Det tycks mig som vi samtliga voro berusade".
Många skratt
Theodor Kallifatides iakttagelser av svenska företeelser och språkliga krumbukter rev ner många skratt i den av företrädesvis äldre kvinnor välfyllda salen. Mitt i en mening kunde han hejda sig för ett inre skratt innan han fortsatte berätta, men även med humorn som vapendragare talade han med allvar och respekt om verkan av dessa många gånger dråpliga historier. Med värme beskrev han hur han antogs till universitet och grät glädjetårar över att få chansen att studera, något som i Grekland på den tiden var en ren omöjlighet om man hade "fel åsikter".
- Kvinnan på antagningen vid universitetet blev Sverige för mig. Någon som gav mig en chans, som litade på att jag skulle förvalta den. Inom några år undervisade han i praktisk filosofi vid universitetet.
Novell blev avgörande
Det som ledde honom till författaryrket var mötet med Stig Dagermans prosa. Novellen "Att döda ett barn" blev avgörande för Kallifatides framtidsplaner.
- En dag ska jag skriva på det språket, på svenska.
Trettioåtta böcker senare och med professorstitel är Theodor Kallifatides ingen nykläckt invandrarförfattare, utan att betrakta som en milstolpe i svenskt författarskap.
- Men, betonade han, jag kan inte svenska. Kanske kan jag mer svenska nu än för fyrtio år sedan, men jag kan fortfarande inte svenska. Men två männi-skor med olika språk kan förstå varandra genom ett gemensamt intresse, något de båda älskar.
Mot slutet av föredraget gjorde han en kort presentation av sin senaste roman, Vänner och älskare, en bok han tror blir hans sista av denna omfattning.
- Men vi kan alltid hoppas, log han innan det rundades av med försäljning och signering.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!