"Boken är lugn och idyllisk, en drömvärld om 'att det var en gång'", säger Eva som varit lågstadielärare i fyrtio år.
Det började med att Eva bakade ett litet pepparkakshus till advent. Hon pudrade det med florsocker och satte in under en glaskupa. En liten svart leksakstjur från barnbarnens leksakslåda flyttade också in under kupan.
– Jag skojade med en kompis om att tjuren rymt från lagården och började fantisera fram en berättelse. Hon sa att det kunde bli en julsaga, säger Eva.
Tanken slog rot och varje dag under advent skrev Eva en liten episod om pepparkakshuset, som blev en liten stuga nära skogen. Berättelsen utspelade sig i juletid och kretsade kring familjen på gården.
– Jag mejlade varje episod till min dotter som hade högläsning för sina barn. Det blev en slags julsaga i flera delar.
Nu har hon samlat ihop episoderna till barnboken "– Kom Klara, fort!".
Berättelsen är fylld av gammeldags detaljer som utdragssoffan där barnen sover, bordsbönen och krukan med lingonsylt på köksbordet.
Naturen är närvarande när en snöstorm drar in under natten och genom stjärnbilder på den tidiga morgonhimlen. Såpskurade golv, karamellstrutar och ett rikt djurliv för tankarna till författarens egen barndom.
– När jag växte upp i Roknäs hade vi en ko, kalvar och grisar. Pappa hade travhästar och var en så kallad månskensbonde. Jag var också mycket hos mormor och morfar i Svensbyn och där var det lugnt och stilla och morfar läste kvällsandakten.
Den känslan ville hon förmedla i boken.
– Att tjuren Blacken slitit sig lös är det mest dramatiska som händer. Boken är lugn och idyllisk, en drömvärld om "att det var en gång", säger Eva som varit lågstadielärare i fyrtio år.
Eva har alltid varit kreativ. Symaskinen står framme och på stolen hänger en kofta som hon stickar till ett barnbarn. Att skapa waldorfdockor och att inreda lägenheten är andra intressen.
Hon tycker att boken gör sig bäst som högläsning.
– Speciellt om man kan leva sig i in karaktärerna lite. Vi har skrattat gott åt far i boken när jag läst den högt. Det är ju en barnbok men jag tror att många äldre skulle gilla den också. Min mamma som är 91 tyckte att det var hög igenkänning på mycket.
Eva har själv illustrerat alla bilder i boken. "Det är en blandning av olika tekniker", säger hon.
Eva har själv gett ut boken på bokförlaget Vulkan.
– Jag har lärt mig mycket under tiden, säger den 68-åriga debutförfattaren, som inte utesluter att det blir fler böcker om familjen i stugan vid skogen.
Barnbarnen är stolta över att mormor har skrivit en bok.
– Det enda jag ångrar är att jag inte kom ihåg att dedikera boken till dem.