Ida Andersson som går högstadiet på Porsnässkolan i Norrfjärden, efterlyste mera kultur på skolschemat. Hon berättade att den filmgrupp hon ingick i hade schemalagd tid för filmandet i 75 minuter per vecka under två månader. Utöver det ägnade eleverna 50 timmar av sin fritid åt att färdigställa filmen som sedan lämnades in till festivalen.
- Det gäller att vi får lära oss mer om vad våra förebilder egentligen gör, exempelvis skådisar i Hollywood. Efter de här dagarna känner jag mig stolt över att så många ungdomar vågat visa sina åsikter. Nu är det viktigt att de vuxna i skolan uppmärksammar det här, att filmerna används och når en publik.
Hur det ska gå till fanns många liknande förslag på. Bland annat lovade Christer Lindström, mediepedagog och suppelant i Piteå kommunstyrelse, s, att visa några av filmerna för sina politikerkollegor när innehållet sammanfaller med de frågor som ska upp på dagordningen. Många av de filmer ungdomarna gjort handlar om alkohol, droger, mobbning, ätstörningar, spel, samt olika sociala familjesituationer som alla ser i sin vardag mer eller mindre.
- Det låter som om allt är eländesfilmer men så är det inte. Filmerna som visats på festivalen har mycket humor och är välspelade historier om sådant som är jätteviktigt när man är ung.
- Om filmerna ska bli angelägna måste de nå en större publik. De kan användas vid seminarier och konferenser om olika frågor som filmerna tar upp, föreslog Klas Viklund, Svenska Filminstitutet.
Haltande beslut
Han påpekade också att det inte längre är de etablerade filmproducenterna som driver utvecklingen nu när tekniken blivit tillgänglig för alla.- Beslutet att Filminstitutet ska ge mer pengar till färre filmer rimmar illa med att allt fler privatpersoner kan skapa rörliga bilder med en digital videokamera.
Bildläraren Stefan Holmgren vid Hortlax skola har använt film som verktyg i undervisningen de senaste 18 åren.
- Ungdomarna lär sig en massa som är viktigt för ett livslångt lärande medan de gör filmerna: samarbete, ansvar, målmedvetet arbete, att skapa historier. Det är något som jag hoppas att lärare i andra ämnen än bild också ska upptäcka.