En snötunnel öppnar sig och slukar bilen. Vi lyfter. Jag spänner loss säkerhetsbältet och riktar min blick rakt in i tunneln. Snön gör att vi knappt ser vägen. Det är som mest spännande då.
Jag lutar mig så långt fram att mitt huvud hamnar mellan mamma och pappa. Jag blir tillsagd att sätta mig i baksätet igen och spänna fast mig. Men tunneln har lurat mina ögon. Jag vill se om den har ett slut.
När vi svänger in vid bensinmacken i Roknäs spänner mamma och pappa loss säkerhetsbältena. Då vet jag att vi är hemma. Och i gatlampornas sken finns inte tunneln mer.