- Men det fanns bosättning på tomten redan 1680. Om några byggnader finns kvar sedan dess vet vi inte, berättar Tomas fru, Annelie Holmström, som har visat sig ha släktband till gården.
- Min mormors farfar föddes här. Fast det kände vi inte till när vi köpte fastigheten 2002. En kusin till min mamma hade släktforskat och berättade det för henne.
Initialer från 1876
Kännedomen om att släkten bott i Smällgården för flera generationer sedan fascinerar Anneli Holmström.- Visst skapar det en viss känsla. Vi har också hittat initialerna av mina förfäder Johan och Matilda Lundström i gjutjärnsspisen från 1876. Det känns som om att cirkeln på något sätt är sluten.
Smällgården, döpt efter en soldat, ligger vackert i byn Hortlax med utsikt över sjön Höträsket.
- Vi trivs bra. Det är jättefint. Härligt att bo på landet med gångavstånd in till byn.
Historier om syskonpar
Många bevittnade invigningen av utställningen. Smällgården där paret Holmström numera bor på somrarna, när Tomas är ledig från ishockeyspelandet i Detroit, är känd av många. Framför allt äldre.Under 1900-talets största del ägdes fastigheten av syskonparet John och Judit Eriksson. Det går många historier om dem.
John Eriksson sålde bland annat potatis. Många äldre har därför minnen av besök i huset i samband med köp.
- De levde väldigt sparsamt, berättar Jonas Lundmark, museichef, som i samband med invigningen överräckte fotografier från 1986 av hur det såg ut i huset till paret Holmström.
- Bilderna är inte till för inspiration. Snarare i avskräckande syfte, skämtade Lundmark.
Även om syskonen Eriksson efter sin död visade sig ha en smärre förmögenhet var den materiella standarden låg. De unnade sig ingen som helst lyx. Dessutom var huset, milt sagt, väldigt ostädad. Något många som besökte gården kan vittna om.
Efter syskonparets död gick hela egendomen 1986 till Allmänna arvsfonden eftersom naturliga arvtagare saknades.
- Det sägs att John Eriksson gärna önskat att Smällgården blivit bygdemuseum. Men eftersom Allmänna Arvsfonden tog alla pengar och skogen var det omöjligt för oss att driva en sådan egendom, berättar Lundmark.
Olika takhöjd
Fastigheten såldes. Men Piteå museum fick runt 3 000 föremål. Delar av dessa används till utställningen som tillsammans med en mängd fotografier visar hur köket och en kammare i det gamla bondesamhället såg ut.- När vi köpte gården var huset redan ordentligt renoverat av tidigare ägare på 1990-talet, säger Tomas Holmström, som inte känner igen sig i de gamla interiörbilderna.
- Toadörren är faktiskt exakt densamma, inflikar Annelie.
Att gården byggts ut i etapper under årens lopp är också någonting som märks.
- Det är olika takhöjd i varenda rum, berättar Tomas.
Häftig upplevelse
Att kika på utställningen om den egna hemgården tycker Annelie Holmström är häftigt.- Vi har ringt museet någon gång då och då och frågat om vi inte skulle kunna få titta på föremålen. Att få se dem så här är fantastiskt. Fösta tanken är dock: "Det här kan aldrig ha varit vårt hus", säger hon.
Smällgården har tidigare varit utställd på Piteå museum.
- Många har frågat efter den på nytt. Därför kör vi Smällgården en gång till, förklarar Lundmark.