Orientalisk magi på Krokodil
Konsert: Trio JoubranProgram: Oud - musik på arabisk lutaPlats: KrokodilLängd: 1 timma 15 minPublik: ca 75EKONSERT
Så kommer då Trio Joubran till Krokodil i Piteå. En världstrio på många sätt: tre bröder från Nasaret i Palestina, numera bosatta i Paris och sysselsatta med egen musik i den udda kombinationen 3 x oud. Det arabiska ordet Al’oud har givit upphov till namnet på gitarrens fader, som i våra trakter uttalas luta. Men det är ingen finstämd John Dowland vi bjuds på denna kväll, snarare en akustisk rockkonsert där de tre bröderna klämmer ut allt vad dynamik heter på sina instrument.
Kanske någon ställer sig frågande till min formulering? Vi har framför oss ett band som med stor precision får till tunga rytmer, flinka solon och ett samspel man sällan skådar på en svensk scen annat än i just extatiska rocksammanhang. Musiken blir vårt berusningsmedel denna kväll, och man anar varifrån den spanska flamencon och nutida svenska folkmusiken fått sina influenser. Men jämfört med mandola är ouden desto mjukare i klangen, och det är rättigenom behagligt att lyssna till. Dessutom bjuder den med sin bandlösa hals större utmaningar rent tonalt, skalor som knappast går att frambringa på ett piano …
Mellanbrodern Wissam,
22 år, är upphovsmannen till de tre instrumenten, och han är den som tagit faderns instrumentmakaryrke i arv. Som förste arabiske student antogs han till Stradivariusinstitutet i Italien och fick 2005 diplom som bäste fiolbyggare. Men jag undrar om inte dessa oud-instrument är strået vassare i skönhet och klang. Med dem i knät kan man mycket väl säga att de tre bröderna egentligen är sex till antalet, så nära är de sina instrument i sitt utövande!
Gruppen tar chansen att skapa sin egen musik och med humor leka sig fram i improvisationerna. Det är ett skådespel i sig att se denna stundtals katt-och-råtta-liknande lek, men lika imponerande är det som händer i själva musiken när ögonlocken på bröderna är stängda. Att taktstrecken försvinner känns inte det minsta konstigt, men få är vi i publiken som kan undgå den spänning som håller musiken samman. Låt mig kalla det absolut musik, när tid och rum inte känns relevanta för tonernas och skapandets framfart. Den bara är där, självklar som solen.
Är det måhända den sydländska värmen som får snön att smälta i Piteå? Jag vill hoppas det, när jag nynnande traskar hemåt i snömodden.
Så jobbar vi med nyheter