Jenny Jägerfeld, född 1974 i bruksorten Skärblacka utanför Norrköping, producerade hemmagjorda böcker redan som sexåring. Hon njöt både av att sätta ihop bokstäver till berättelser och att rita bokomslagen. Det enda hon tyckte var svårt var att avsluta historien.
- Även på den tiden hade jag en fäbless för bisarra titlar. Jag sa alltid till min bror att jag skulle bli författare. Man kan tycka att vägen var utstakad, men så enkelt blev det inte, sa hon inledningsvis till kulturföreningen Ordmåns publik.
Skrivstopp
Hon beskrev hur umgänget med vännerna fick stå tillbaka för att hon samlade på ord, läste och skrev oavbrutet, uppfylld av sin inre värld. Det pågick tills hon var 13 år, sedan började hon med allt möjligt annat: socialisering, karateträning, poesiförening, teatergrupp, extraknäck. Det fortsatte på gymnasiet med närradiosändningar, kortfilmsmakeri och långfika med kompisar. Efter gymnasiet började Jenny Jägerfeld resa runt i världen.
- Läsa hann jag, men inte skriva. En dag förändrades det. Jag var på Irland och arbetade som servitris när jag fick en så aggressiv form av reumatism att jag inte kunde fortsätta jobba.
Jenny Jägerfeld åkte hem till Sverige och kom in på psykologlinjen. Hon förklarade att hon var både arg och deprimerad på grund av sin sjukdom, men att hon efter alla hetsiga år fick tid att tänka efter.
- Det blev starten på min debutroman.
Inlevelseförmåga
"Hål i huvudet" gavs ut av Natur och kultur 2006. Den handlar om att få sitt hjärta krossat. Nästa bok "Här ligger jag och blöder" belönades med Augustpriset 2010 i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok. Den handlar om identitet och inleds med en beskrivning av så fysiska känslor att en kille med blodfobi svimmade under uppläsningen vid boksläppet.
- Poängen med all slags konst är att känna något. Det jobbigaste med att vara författare är att använda sig själv som medel och uppleva obehagliga känslor igen, för att nå läsaren.
- Om jag inte upplevt det jag skriver om själv försöker jag förstå hur andra tänker och känner, sa Jenny Jägerfeld och påpekade att det gör hon även i egenskap av psykolog.
- Förhoppningsvis kan den som läser få ut något terapeutiskt av det. För mig som författare är det en tröst i sammanhanget att jag kan använda mina nederlag till något konstruktivt.
Ordentligt refuserad
Mellan de båda utgivna böckerna skrev hon ett manus om vänskap.
- Den refuseringen accepterade jag, för manuset var inte riktigt bra.
Även "Här ligger jag och blöder" refuserades beslutsamt av hela tre lektörer på det stora förlaget, så det var nära att boken aldrig blivit utgiven. Ett nej som Jenny Jägerfeld hade desto svårare att
acceptera.
- Jag visste att jag skrivit något bra. Av en slump träffade jag en tjej som skulle starta ett bokförlag. När hon läste manuset sa hon direkt sa att hon ville ge ut boken.
Att få Augustpriset - äran och 100 000 kronor - var naturligtvis en skön revansch efter den dramatiken. Boken ska ges ut i Finland, Norge, Tyskland, Danmark och Japan och fler länder förhandlar.
- Av den solskenshistorien kan man lära sig att man måste lita på sin magkänsla, för jag kände hela tiden att de som refuserade boken hade fel.