Jan Sandström skriver musiken och Norrbotten Neo kommer att framföra, tillsammans med ett knippe solister som ska väljas ut.
Man har utgått från text och känsla i mina arior. Två manusförfattare, Alexander Unofri och Kerstin Gezelius, har skrivit en ramhandling, ett libretto.
– Jag skrev många av ariorna när jag var på Irland för några år sedan. På ett spöklikt sätt finns en koppling mellan vad det handlar om och var jag var, men jag får inte berätta vad det handlar om än.
– Det är en passning till någonting som händer i dag. Operan kommenterar det. Så var opera förr, ”så här tycker vi om det politiska läget”. Det handlar om en högre social klass, så mycket kan jag säga, berättar Nicolai Dunger när PT träffar honom under ett besök hemma i Piteå.
I april 2016 blir det premiär för ”Stilla min eld”, som är arbetsnamnet, troligtvis på Acusticum.
– Det är kul med Neo, att de är så bra. Musikaliskt kan man hålla en superhög klass.
Dessutom bara några kvarter från där du växte upp.
– Ja, skratt, det är konstigt. Att det skulle vara ett sånt ställe.
Nicolai Dunger har tillbringat en månad i Los Angeles med textförfattarna. Tillsammans med vännen Ebbot Lundberg firade Dunger nyår hemma hos självaste Butch Vig (demonproducent med Foo Fighters och Nirvanas ”Nevermind” på sitt samvete).
– Han hade hört mina grejer och var glad att jag var där. Vi hade superroligt. Han var lugn, väldigt ”chill”, en familjepappa som hade sin studio i källaren.
– Tobbe (Ebbot) pratade om att vi skulle åka till Butch Vig och spela in någonting. Jag tror att vi gör det i framtiden. Han har inte sagt ”kom och spela in”, men jag tror att vi skulle kunna göra det.
Nära Popsicle
En ny skiva, producerad av Pitesonen Andreas Mattsson är färdiginspelad och ska snart släppas.
– Han har varit med mycket och spelat. Vi har gjort mycket själva. Det är en jättefin skiva, väldigt öppen, utåtriktad och på engelska. Det är väl en popskiva. Det är mycket han som har gjort det poppigt. Första låten, ”The Queen” klickade direkt.
Hur är han att jobba med?
– Han är en lyssnande kille. Begåvad i inramningen och en väldigt bra pianist dessutom. Jag är supernöjd. Vi har haft roligt. Han är ganska tystlåten och det är aldrig överilande kommentarer. Han är begrundande. Jag gillar Andreas, säger Nicolai och avslöjar att en låt ligger farligt nära Popsicle.
Eno möter Lundsten
Nicolai Dunger har spelat in två låtar på kul tillsammans med Andreas Kleerup, ett projekt som ”bara pågår”, och tillsammans med Jukka Rintamäki från Silverbullet har han spelat in en psalmskiva där han tonsatt psalmtexter på nytt. Piano och sång är i centrum, men det blir också andra element. Lite som Brian Eno möter Ralph Lundsten.
– Jag går fortfarande ganska mycket i kyrkan. Det är ganska härligt, tycker jag. Det var de texter jag gillade som jag tog. Den är väldigt speciell den skivan. Svenskan är intressant.
Men musiken har till viss del fått stå tillbaka på sistone. Det har blivit mycket ”barngrejer”. Nicolai Dunger blev far till en dotter i augusti och verkar mysa med den situationen.
– Man måste chilla med sitt ego. Du kan ju förstå hur svårt det är (skratt). Egofixerad som jag är.
Skulle du säga det?
– Inte egofixerad, men det måste finnas ganska stor procent av självupptagenhet. Annars är det svårt att hitta de här fröna till det man ska göra. Det är ändå från mig själv jag håller på att ösa saker.
Hur får du ihop det?
– Man måste bara ”ödmjuka sig” och känna ”nu får det där vänta. Det är inte nog viktigt”. Nu är den här människans välbestånd viktigare. Att hon får en chans att vara lycklig.
Föräldraskapet innebär en ”helt ny tagning” på hans liv. Nicolai Dunger har omvärderat det mesta, går ut mindre på lokal och lever ett lugnare liv.
– Det är skönt. Mycket är tack vare min tjej, som är bestämd och vet vad hon vill. Det är skönt att ha en sådan att luta sig mot.