För sex år gästade Barbara Voors stadsbiblioteket i Piteå och för tolv år sedan kom hon till kulturföreningen Ordmån för första gången. Då pratade hon mycket om hur specifika böcker kommit till. Den här gången tog hon ett helhetsgrepp om sina utgivna titlars tillblivelseprocess, med hemsidan som utgångspunkt. Där tar hon fasta på att hennes läsare alltid är mera intresserade av hur böckerna blir till, från idé till sista redigeringen, än av henne som privatperson.
Litteraturen först
- Journalister däremot frågar mycket om mig, men det brukar inte de som läser mina böcker göra och det tycker jag är bra, för litteraturen går alltid först och jag vill inte skymma sikten för den, sa Barbara Voors.
När hon i stora drag berättade om vad som skett "bakom pärmarna" hos de 15 utgivna böcker hon gett ut sedan debuten som 22-åring, visade sig många gemensamma drag om än det är olika från gång till gång.
Drömmer fram idéer
Ofta drömmer hon fram idéerna om handling, titel, inledning och avslutning. Eller så kommer de under en halv sekund medan hon promenerar eller parkerar bilen.
- Jag har aldrig fått någon idé till en bok när jag suttit bakom skrivbordet och tänkt. Idéerna kommer bara när jag påtar lite planlöst och är som mest omedveten om mig själv, förklarade hon och rekommenderade färre telefonsamtal och sms.
- För mig som författare är det bra att kunna tjuvlyssna på folk som pratar i mobiltelefoner för att få inblick i andras liv, och att hitta tonfall och uttryck. Nackdelen med mobiler är att de gör oss mera upptagna så att vi får för lite tid till dagdrömmar. Jag tror att idéer finns i bakhuvudet och bara väntar på rätt tillfälle att ploppa fram.
Just idéerna är det lättaste med skrivandet, anser Barbara Voors, och tonfallet det svåraste. Hon vill helst ha boktiteln samt första och sista mening klar innan hon börjar skriva.
- Då är det ju bara att fylla på i mitten, det känns mera överkomligt. Första utkastet skriver jag alltid för hand, sedan renskriver jag på datorn och det har hänt att jag skrivit om 50 gånger, städat texten.
Olösliga dilemman
- Jag tar mig ofta an något som jag tycker är en olöslig konflikt. Dilemman där man gör fel hur man än gör är spännande. Men jag har inte svaren på de frågor jag gestaltar. Om svaren finns är det ni läsare som har dem, ni lägger pusslet, sa Barbara Voors.
Hon hävdade också att många författare, inklusive hon själv, är skrockfulla:
- Jag håller mig till samma skrivrutiner nästan jämt, för att glömma vad jag är på väg in i. Hur det går till att hamna i tillståndet när jag glömmer tid och rum vet jag inte, därför måste jag ha viss struktur innan jag börjar på en bok, och jag är inte ensam.
Lärorika skrivarkurser
I alla sina böcker återkommer Barbara Voors till familjerelationer. Den senaste romanen "Fantomsmärtor" handlar om en kvinna som har tio dagar på sig att bestämma om hon ska föda ett barn med Downs syndrom eller inte.
- Att få syn på sin egen unkna människosyn kan vara smärtsamt. Sedan många år tillbaka har jag jobbat mycket med biståndsfrågor och engagerat mig i alla människors lika värde, så det är inte konstigt att det märks i mina böcker.
-Jag är också förtjust i att blanda genrer, som i "När elefanter dansar" som både är en reseskildring från Tanzania och en dokumentär om bistånd.
Delade erfarenheter
Barbara Voors började hålla skrivarkurser för tre år sedan och det tänker hon fortsätta med. Hon tycker att hon genom att dela gemensamma erfarenheter kring skrivande med andra, fortlöpande får bekräftelse på att man kan skriva om vad som helst och med vilken metod som helst.
- Allt är möjligt att skriva om och att vara lyhörd är lärorikt. Människornas kreativitet är fantastisk och outgrundlig. Personer som gått skrivarkurs med mig har till och med hittat på helt egna genrer.