- Det var populärt med modellflygtävlingar på 50-talet och en gång byggde jag tre plan som slog svenskt rekord på samma dag. Men det var konstruktören som fick äran, jag byggde efter hans skisser, säger Olle Martinsson.
Efter det fick han anställning som marionettförare på Michael Mescheks Marionetteater där han stannade två år.
- Jag hade länge målat på fritiden och inspirerad av en flicka vid teatern som kom in på Konstfack, lämnade jag in arbetsprover. Jag gick ett år på avdelningen för dekorativ målning, men bytte teaterdekoren mot Teckningslärarinstitutet. Det var en säkrare försörjning.
Lärargärning
Det ledde till en lång lärargärning i Stockholms samrealskola, grundskolor och gymnasium. 1988 började Olle Martinsson på Stockholms skolmuseum, med uppgift att hitta, förvara och visa upp gamla skolföremål som fanns gömda i källare och på vindar hos kommunens 72 rektorsområden. Sista arbetsplatsen var Södra Latin, där han förutom teckning och målning undervisade i konst- och kulturhistoria, samt i tillverkning av peruker, mjuka och hårda masker, film, foto och keramik.När Olle Martinsson börjar berätta om allt han och hans kollegor fann under skolinventeringen, beskriver han flera ovärderliga skatter. Både sådant som hade med skolväsendet att göra och rariteter som inte hörde dit.
- Bland annat hittade vi de första röntgenapparaterna, tillverkade i Berlin 1842. Dem skickade vi till Tyskland. Förutom tusentals planscher hörde otroliga modeller i papiermache till skolans historia. De hade alla möjliga luckor och funktioner. Sådant hamnade i Skansens eget skolmuseum, men sedan det lades ner finns bara lite kvar på Stockholms stadsmuseum vid Slussen, säger Olle Martinsson som själv bodde mitt på Söder i en hyreslägenhet.
Blodad tand
Angående sin egen konst, säger han att han fick blodad tand efter sin första utställning 1961. Efter det såg han till att alltid ha en ledig dag, eller åtminstone en ledig förmiddag, i veckan.- Jag var naivist på den tiden och hade fastnat för de jugoslaviska naivisterna redan 1954. Jag fick ett utbytesstipendium via Svenska institutet så att jag kunde studera på konstakademien i Belgrad i ett år.
- Det var så jag fick kontakt med Gunnar Hellman, som ordnade många utställningar åt mig utomlands.
Konststrid
När han gick bort hade Olle Martinsson enligt sin egen beskrivning lyckats göra sig ovän med hela konstetablissemanget, vilket fick till följd att antalet utställningar minskade drastiskt. Han försökte göra politiker och folk i bildkonstnärfonden och stipendienämnden uppmärksamma på att de statliga konststipendierna bara går till väletablerade namn, företrädesvis i de största städerna, och att dessa institutioner ofta bara byter stipendiater med varandra.- Det konstiga är att de aldrig behöver motivera besluten och dessutom säger de att regeln om det ekonomiska behovet inte har något att skaffa med inkomst eller förmögenhet. Miljonärer får dessa skattepengar!
1992-2002 drev Olle Martinsson Lapplands konstnärskoloni, där 122 konstnärer från 18 länder deltog genom åren. Han är offentligt representerad i bland annat Statens Konstsamlingar, på flera platser i forna Jugoslavien och USA, samt bland annat i Arvidsjaurs flygplats och servicehem. Olle Martinsson visar nu konst från 1987 och framåt i PT:s foaje, men det mesta är från de senaste fem åren.
- Jag målar i akryl, för jag tycker inte om olja. Tidigare målade jag med tempera i litet format, men jag gillar att experimentera.
Mer och mer av det jag gör visar min norrbottniska bakgrund. När jag tyckte att jag fastnade i samma genre ville jag bort från naivismens uniformer och gamla saker och började skoja med perspekitven.
Han visar en av de nyare målningarna och förklarar:
- En duk är tvådimensionell, men motivet har tre dimensioner. Jag vill ge alla ytorna lika värde när jag målar. Just nu har jag fastnat för egna tolkningar av antika krukor från Cypern. Ibland gör jag skulpturer i papiermache med avrundade konturer, säger han och visar "Glad naken man" i gult".