Bland trummisar är han en gigant, ja en legend. Det kanske inte säger Svensson så mycket, men de många skivinspelningarna, instrumentutveckling i samarbete med världsledande märken och medverkan i filmmusiken till "Austin Powers"-rullarna och "Mission: impossible III" skvallrar nog om vilken nivå han befinner sig på.
Erskine har spelat sedan fyra års ålder. Som frilansmusiker - inte sällan i jazzsammanhang - och i gruppkonstellationer som Weather Report, Steps och Steely Dan har han blivit ett världsnamn.
Gnolade Basie - blev hjälpt
Under den dryga timmen med studenterna på musikhögskolan kom han med handfasta tips och pratade mycket om filosofin kring trummandet.Erskine gav flera exempel på hur ett och samma trumkomp kan låta väldigt olika beroende på förhållningssättet hos trummisen. Själv lyckades han förändra hela sitt sätt att spela Steely Dans "Reelin’ in the years" när han samtidigt började gnola ett Count Basie-riff i skallen. En riktig aha-upplevelse.
- Plötsligt lät det på riktigt. Jag sjöng i mellanrummen mellan noterna och allt föll på plats, säger han och fortsätter med ytterligare exempel där trummisens medvetenhet om rytmiska underdelningar, eller bristen på densamma, avgör hur ett komp låter.
- Vissa trummisar känns bättre än andra. En del är mer medvetna om mellanrummen. Det är därför vissa trummisar får er att vilja dansa medan andra inte lyckas med det.
Ger förutsättningar
åt andra
Flera gånger avlivade han eventuella myter om att mer och svårare är automatiskt synonymt med bättre. Erskine beskrev ett gitarrsolo bestående av blott tre toner som ett av de bästa han hört, tack vare gitarristens stil och övertygelse.- I skolan älskade jag och mina kompisar avancerade polyrytmer, men det mesta man möter i verkligheten är ganska rakt. Skilj fjärdedelar från åttondelar och sextondelar så klarar ni er ganska bra.
Peter Erskine har ett par huvudsakliga tankar kring sitt spel. Dels att spela det man själv vill höra, dels att ge goda förutsättningar åt andra.
- Den största glädjen är när jag inte bara kommunicerar, utan först och främst spelar så att de andra musikerna kan göra sitt bästa.
Han rekommenderade trummisar att öva mycket till metronom, att föra övningsdagbok och att hålla trumstockarna där de gör bäst nytta (nära skinnen, inte ovanför huvudet).
- Det ser dumt ut (skratt) och det tar tid. Trummorna och cymbalerna har jag satt upp i stort sett horisontellt. Ju äldre man blir desto lägre hamnar de, skojade han.
Musiken ställde frågor
En stund senare fick PT en pratstund med legenden. Det var på sin plats att fråga varför 70-talets fusion-fenomen Weather Report blev så populära, inte minst i musikerkretsar.- Weather Report, och nu talar jag i egenskap av ett fan, var som Beatles. När man lyssnar på det mesta av inspelningarna finns där en tidlös kvalite. Det handlar om två saker: den tidlösa kvaliten och känslan av att musiken ställer frågor. Vi har inte så mycket av det nuförtiden. Mycket av dagens musik vill bara ge dig svar.
Bättre än väntat
Till veckan släpps skivan "Free spirit", en hyllning till Don Cherry där Erskine samarbetar med musikerna Lennart Åberg och Palle Mikkelborg. Bandet ska även göra konserter.- Förhoppningsvis kommer jag tillbaka till Sverige nästa oktober. Det blir min årliga pilgrimsfärd (skratt). Folk frågar varför Sverige är bland mina favoritländer i världen. Jag svarar att jag gillar folket, klimatet men också att saker och ting funkar. Hotellen är bra och folk gör vad som förväntas av dem.
Norrbotten big bands konstnärlige ledare Tim Hagans har han känt sedan 19 års ålder. Det är Hagans som gjort storbandsarrangemang av Erskines låtar och efter tre dagars repande var det premiärdags på torsdagskvällen (se separat recension).
- Alla har varit förvånansvärt öppna. Ingen känsla av "du, säg inte till mig vad jag ska göra". Det är ett jättebra band. Tim har jobbat med dem i tio år och kommunikationsnivån är bra. Vi har roligt.
- Jag känner mig hedrad att få vara med efter alla fina gäster bandet har haft. Jag väntade mig att det skulle bli bra, men inte så här bra.