– Det här är ett trivsamt rum för mig. Jag har varmbonat och är här även på vintern, säger han när han öppnar dörren till sin ateljé där penslar, färger och allsköns verktyg skapar en myllrande trivsel.
Han har bakgrund som högstadielärare i Sjulnäs. Skapandet och den egna konsten har alltjämt haft en viktig roll i hans liv.
– Numera titulerar jag mig konstnär utan att skämmas (skratt).
.
Konst i Böle pågår 6-8 juli. Sommarsalongen har varit återkommande i ett tiotal år. Genomgående är det oljemålningar han ställer ut.
Väldigt många av hans alster har en blå grundton.
– Jag älskar blått och har svårt för rött. Det får vara på rosor. Jag vill inte ha det på tavlor. Även lila och blågrönt älskar jag.
Varför gillar du blått?
– Jag är väl i det blå. Jag står väl inte med båda fötterna på jorden (skratt). Jag är i fantasin.
.
Och nog finns det visst fog för det där sista. Rolf Nilsson tycks inte stänga några influenser ute. I utställningen, där en hel del nya verk märks, finns motiv inspirerade av allt ifrån sagofiguren Nicke Lilltroll, via svarta hål i rymden, till ”Jami och vattenandarna”, hämtad från en upplevelse från radioteatern i hans tonårstid när han hörde skådespelaren Ulf Palme på radion.
Gemensamt i tavlorna är närvaron av ljus.
– Jag fascineras av ljuset. I alla mina tavlor är ljuset med. Jag tänker alltid på det. Det är viktigt med ljus. Annars ser man ju inget.