Nya färger i Monicas bilder

Monica Goosens säger i förbifarten något om att det inte är det lättaste att komma direkt efter en så driven, omtyckt och etablerad konstnär som novemberprofilen, men hon ser allt annat än ledsen ut för det. - Tidigare har jag haft några egna utställningar i Luleå och Piteå och så har jag varit med i många samlings- och jurybedömda utställningar. Men den här är min första som håller ihop, som känns som en helhet i färgskalan och allt annat. <h3>Flera tekniker</h3>Monica Goosens säger att åren i Sunderbyn hjälpt henne att släppa loss mer och inse att målningarna inte nödvändigtvis behöver vara något för andra att gilla. - Konst ska i första hand väcka känslor och föda samtal. Jag jobbar ständigt med att komma över prestationsångesten, för jag vill uttrycka känslor med färger och ljus istället för att enbart måla föreställande som jag gjort tidigare. Hon minns uppväxten i Hortlax som en tid när hon tecknade mycket. När hon i vuxen ålder flyttade till grannbyn Bergsviken tre kilometer bort och födde tre barn, började hon måla akvareller. Sådana är med i utställningen, liksom oljor och några emaljer. Det sistnämnda en för henne ny teknik som hon lärde sig i Sunderbyn. - Målningar jag gjort i akryl brukar jag sällan bli nöjd med, det finns bara med en som jag inte omarbetat. Lyster och djup är lättare att få till med olja. <h3>Tredje gången gillt</h3>I 20 år har Monica Goosens har varit med i den lokala konstföreningen Ådran och alla gånger utom en har hon blivit uttagen till de jurybedömda utställningarna. Hon brukar som regel medverka vid den årliga gemensamma utställningen i Öjebyns biblioteks konsthall, men i år backade hon ur. - Det blev för mycket med två utställningar samtidigt och dessutom har jag de senaste åren inte varit lika aktiv som tidigare i föreningen. Under utbildningen hade jag helt enkelt inte tid. Vid 40 års ålder sökte hon för tredje gången till konstlinjen vid Sunderbyns folkhögskola och precis som förut kom hon in. Den här gången var hon varken 24 år och gravid, eller extrem kycklingmamma sedan dottern blivit påkörd av en rattfyllerist, så hon genomförde den efterlängtade utbildningen. Hon gick konstlinjen i två år och sedan ett år på pedagoginriktningen. - Jag hade jobbat i fem år på samma ställe, Handikappteamets skapargrupp, och kände mig tom. Jag ville ha någon att bolla ideer med. <h3>Mer konst till barnen</h3>I Sunderbyn upptäckte Monica Goosens förutom emaljen också grafiken, som hon haft motstånd emot. Samma sak var det med fotografering. - Att vara i ett mörkrum och framkalla är ju otroligt roligt. Eller att skulptera i trä, trycka på tyg och bränna emalj. På skolan får man ge allt det där den tid som behövs, därför blir det kul istället för besvärligt och tråkigt. - Jag rekommenderar alla som tycker om form och färg att söka till konstutbildningen. Första året behövs inga arbetsprover, säger hon. Att vara arbetslös som hon varit sedan i våras, med undantag för strödagar i skolorna, är förstås inte det ultimata för en konstnär som alltid drömt om att kunna leva på konsten. Men Monica Goosens har många ideer som hon vill förverkliga. - En kompis och jag tänker erbjuda skolorna våra tjänster. Främst tänker vi oss att utbilda lärarna så att de får verktyg för hur skapandet och konsten kan integreras i den övriga undervisningen. - Vi vill jobba enligt skolutvecklingsprogrammet Skapa och Lära (sol) som bygger på samarbete mellan lärare och praktiserande frilanskonstnärer, för att barnen ska få tillgång till kultur

Nya färger i Monicas bilder

FOAJÉKONSTNÄR. Någon dag till hänger Anna Toresdotters konst kvar i Piteå-Tidningens foaje, men den avlöses i december av Monica Goosens som det senaste året arbetat fram material till en separatutställning. Den är helt ny i fler än en bemärkelse.