Larz-Kristerz intar Pite havsbads scen klockan 21, och publiken lyser med sin frånvaro. Trots detta är den som finns på plats snabbt upp på dansgolvet. Hade det här varit Käcktjärnslogen skulle det vara en självklarhet, men det är det inte här. Trots att jag uppskattar Pite havsbads tanke att återuppliva krogdansen är jag osäker på om konceptet har potential att lyckas. Hade den här spelningen varit på Sjöbodan, tidigare nämnda Käcktjärnslogen eller till och med någon av Noliahallarna hade jag haft större hopp. Nästan tre hundra spänn i inträde en tisdag kväll kan nog få publiken att utebli, även en luttrad, dansant sådan.
Det är synd, för musiken är det absolut inget fel på. Larz-Kristers svänger, och det låter bra. Det är nostalgi från 70-talet rakt igenom. Förvänta er inget nyskapande – det är nämligen inte meningen. Svängiga, raka och väl inövade låtar baserade på bluestolvor och influerad av rockabilly-musiken är vad som bjuds på. De blandar klassiska dansbands–covers och egenskrivna låtar, vilka samtliga svänger riktigt bra och det låter väldigt säkert och väl genomrepat. Ljudteknikern ska ha en eloge, liveljudet är nästan för bra. Det låter som på skiva. Ibland kommer jag på mig själv med att försöka utröna om de kör playback, men det gör de inte. Jag trodde aldrig jag skulle behöva säga det här, men kan ljudteknikern stöka till det hela lite till nästa gång? Jag vill höra livemusik, och det får gärna låta som det också. Tack på förhand.
Extremt väl avvägd balans mellan de olika instrumenten och med stämsång som sitter som ett smäck svänger det bra. Trots de bjärta scenkläderna är uppträdandet på scenen lite anonymt. Jag saknar en del energi från bandet. Detta är något jag ibland stöter på vad gäller dansband. Självklart ska folk dansa snarare än att titta på scenen, det är liksom hela meningen. Men ibland skulle de behöva se på metalbanden och lära sig något. ”Scream for me” kan få upp en del nävar i luften. Detsamma borde gälla med dansande par.
När PT åker från spelningen på grund av pressläggning drar Larz-Kristerz igång Beach Boys från scenen, ett trevligt inslag. Sedan är det paus och dags för Thomas Deutgen att snurra lite skivor, i egenskap av kvällens DJ och konferencier.
Summa summarum är det en trevlig men förhållandevis anonym spelning från Larz-Kristerz sida en timme in i spelningen. Men kvällen är ung, det finns hopp i natten. De som vill dansa till Larz-Kristerz får en ny chans i dag på Nolia.