Som ung gillade Mikael Sundkvist hockey, matematik och natur. Men när han hittar i sina gamla anteckningsböcker från tiden med högskolematte har han svårt att förstå att det är han själv som skrivit i dem.
En period i Perus mångmiljonhuvudstad Lima förändrade nämligen det mesta.
– Jag började dansa salsa och utvecklade nya sidor. Jag blev smittad av kulturen i Sydamerika och Matte-Micke fick allt mindre plats.
Efter ett antal månader på resande fot flyttade Mikael tillbaka till Piteå. Från värmen i Lima till mörkret och vinterkylan i Norrbotten.
– Det var en total kontrast på flera sätt. Jag var sugen på upplevelser, men det var svårt att hitta vad som faktiskt hände i stan.
Under den tiden drev Mikael drev en kreativ reklambyrå som han själv säger gick "halvknaggligt". Hemsidor och sociala medier kom tidigt in i hans liv.
Allt det här skulle kokas ihop till en tydlig idé som senare blev ett jobb.
Mikael var i Barcelona och köade länge i regnet för att komma in på Picassomuseet.
– När jag äntligen kom in var jag blöt och kall och hade tappat lusten. Men när jag stod framför en tavla sögs jag plötsligt in i den. Jag fick en kreativ snilleblixt. Det hade aldrig hänt förut.
Han sprang tillbaka till sin hyrda lägenhet för att plita ner idén.
Efter några månader lanserades eventsajten P-town. Året var 2012.
– När jag presenterade min idé för att få startkapital fick jag nej av någon bank, men sedan ordnade det sig. Jag tycker att företagarna i Piteå är bra på att ställa upp om man har en bra idé.
P-town var från början en hemsida med en rak lista på kommande evenemang i stan blandat med lokala annonser.
– Med tiden byggdes det på med olika kreatörer som bidrog till sidan. Det kändes som att det fanns ett uppdämt behov från 90-talisterna att ta plats och berätta om vad man gjorde.
Efter en tid var det mellan 10 och 15 personer som tillförde innehåll.
– Det var mycket att hantera, men jag åkte med. Det blev hela tiden fler läsare och fler medarbetare. Vi var som ett färgglatt tåg som fick allt fler vagnar. Det var en stark framtidsanda. Bubbligt och jättekul, ett stort digitalt kalas hela tiden.
Under P-towns glansdagar utsåg man bland annat "Årets hemvändare". Sajten och Mikael prisades som "Årets kommunikatör" på Näringslivsgalan 2015.
– Vi hade en massa sidoprojekt. En del flög, andra gjorde det inte. Men jag tar mycket inspiration från skate- och snowboardkulturen, man ramlar hela tiden men man ställer sig upp och försöker igen.
Men all glädje och nybyggaranda kom också med en baksida.
– När jag började kunde jag skriva men inte fota. Jag lärde mig med tiden och tog jag massor med bilder blev alltid någon bra. Så när jag gick på konsert passade jag alltid på att ta med kameran och fota när jag ändå var där. Jag hade heller inte råd att betala en fotograf varje gång. Det blev att jag jobbade istället för att tanka energi. Jag var alltid inställd på jobbläge.
Efter 2015 började orken tryta rejält.
– Det var svårt att få ekonomin att gå ihop, jag kände hela tiden en ekonomisk stress. Jag fick också problem med min hälsa och jobbade alldeles för mycket och vilade alldeles för lite.
Tillslut gick det inte längre.
2017 pausade Mikael P-town och sa upp de två anställda.
– Jag försökte hålla skenet uppe både för mig själv och andra, men när jag väl började känna efter kändes det obehagligt, sorgligt och tråkigt.
Efter en tid hemma köpte Mikael hus och började renovera. Ett 9-5-jobb inhyrd hos en reklambyrå för att göra filmer kändes också bra.
– Tanken var att det skulle ge mig balans mellan fritid och jobb, men det blev inte riktigt så. Jag behövde bryta upp helt och när jag väl började vila gav sig den riktiga tröttheten till känna.
Mikael stannar upp. Det höga, gamla kontorsfönstret står på glänt. Sorlet från Ekbergs konditoris uteservering letar sig upp genom luften. På ett skåp ligger ett exemplar av Youtubern Emil Hansius senaste kepskollektion med texten "Jååå" på framsidan. En påminnelse om ett av de senare fotouppdragen.
– Jag har lärt mig mycket av det jag gått igenom och jag vill inte vara utan de erfarenheterna. Jag undviker kvälls- och helgjobb och tänker till innan jag tackar ja – även om jag inte gillar att missa saker. Jag är åt det högkänsliga hållet och tar in mycket intryck. Nu när jag förstår det kan jag hantera det på ett annat sätt.
I dag ligger nöjessajten P-town vilande, men det finns en dröm om att driva den som en välgörenhetsgrej.
– Jag vill fortfarande bidra till känslan av att det händer saker i Piteå, så att man ska trivas och vilja bo här. Jag betalar en avgift för domänen varje år och har inte hjärta att stänga ner den.
Tillsvidare får sidan ligga kvar som ett arkiv.
– Jag är tacksam för P-town-tiden och för alla som bidragit på ett eller annat sätt. Det var ju ingen enmansshow.
Mikael började föreläsa om att filma med mobilen, men när pandemin satte allt på paus passade han på att utbilda sig till filmproducent.
– Jag gick också en kurs i Non violent communication. För mig finns det verkligen ett före och ett efter den kursen och jag vill inte gå tillbaka. Det har inneburit att jag ser världen i fler nyanser. En värld bortom rätt och fel, där människors beteende oavsett hur de tar sig uttryck, kan härledas till universella mänskliga behov. Jag har fått förståelse för hur våra känslor skvallrar om dessa behov. Det har gjort mig visare, mer harmonisk och gett mig en bättre relation till andra och även till mig själv. Jag önskar att Nvc var en del av grundskolan, att vi fick lära oss detta ”språk” likväl som vi lär oss engelska eller franska. Världen skulle bli betydligt softare att leva i.
Medan P-town sover lever P-town production i högsta grad. Foto och film är fortfarande vardag och många företag vill ha filmer till sina sociala medier.
Till hösten väntar en nyhet, men än vill han inte avslöja för mycket.
– Det blir delvis ett nytt spår. Det skulle inte ha hänt utan min utmattning och pandemin. Jag ser ett behov och har byggt upp kompetensen för att möta det tillsammans med andra. Det ser jag fram emot.
Mikael säger att det är nyfikenheten som tar honom vidare.
– Att ta del av nya upplevelser och insikter är det bästa jag vet. Om jag får umgås med olika människor från unga till gamla och från olika kulturer så har du en perfekt dag för mig. Fram tills jag var 37 år reste jag mycket i den yttre världen, men sedan dess har jag rest mer i den inre världen och kommer nog att fokusera på det framöver också.