Nils Poppe-koncept roade på genrepet

Folklustspel: "Norrmalm i våra hjärtan" med KarlbergsteaternPlats: Föreningen Karlbergs utomhusscen, måndag kväll 19.00Manus och regi: Thomas KrantzI rollerna: Siw Öhman, Per-Erik Sortti, Anette Boström, Daniel Bergström, Siv Lundquist, Sixten Renquist, Barbro Envall, Lars-Erik Sandström, Johnny Sjöberg, Janne Hallen, Sissi Lundqvist, Tora Renlund, Frida Nilsson och Thomas Krantz.Scenografi: Per-Arne Nyman och Per-Erik SorttiDragspel: Bruno RenlundSmink: Siw ÖhmanKoregrafi: Frida Nilsson och Sissi LundqvistLängd: Inte fullt 2 timmar med 20 minuters pausMyggfaktor: Stor, ta med huvudbonad och myggmedelE TEATER

Piteå2006-06-27 00:00
Relationsdrama, förväxlingar, lite smått sexistisk humor och en hel del smällar i dörrar känns som ett ganska beprövat koncept. Tankarna när jag sitter på träbänkarna och blickar ned på småstadsidyllen för mig till Nils Poppe och Stefan och Krister. Ett koncept som inte passar mig och mina tjugofem år men publiken under kvällens generalrepetition var road och visst drog även jag på smilbanden ibland.

Spelet är enkelt, två bröder tvingas dela gård fast de avskyr varandra. De tillhör olika samhällsskikt i stadsdelen Norrmalm i Piteå under 50-talet och stora komplikationer uppstår när den rika flickan Ulla-Britt (Sissi Lundqvist) och arbetarpojken Sven (Daniel Bergström) förälskar sig i varandra.

När den rike brodern Axels (Janne Hallen) affär går i stöpet är det tänkt att Ulla-Britt ska giftas bort till direktör Bergström (Sixten Renquist) för att rädda affären. Inbäddat i historien har vi uniformstokiga Bettan (Frida Nilsson) som uppvaktas av både postiljonen och polismannen och så fortsätter det.



Mest behållning fick jag av de tre skvallertanter som då och då vandrade igenom scenområdet. Begravningsentreprenörskan, spelad av Siv Lundquist, med sin enormt härliga gravhumor fick mig att smila brett när hon gick och undrade om folk inte var lite sjuka så hon skulle få lite jobb. Mest imponerande var dock postiljonen, som Per-Erik Sortti tolkade säkert och med glimten i ögat. Han skulle säkerligen platsa i vilken Stefan och Krister uppsättning som helst.

Som utomsocknes kan man tvingas att lyssna ordentligt då flera av karaktärerna pratade rejäl pitebondska. Tyvärr gick inte alla skämt hem hos mig eftersom jag inte är inföding, men bara det blir nästan humor.

En annan favorit i föreställningen var dragspelaren Bruno Renlund som med flinka fingrar spelade tidsenliga melodier som ensemblen glatt sjöng och dansade till. Trots en del missade ord i sångerna och lite förvirring när en sorts armkroksdans skulle genomföras så upplevde jag ensemblen trovärdig.

Dessutom hinner de säkert putsa till de sista detaljerna till kvällens premiär. Hur slutade det hela då? Lyckligt såklart. Precis som det ska.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!