– Det här är det roligaste jag gör, när jag går härifrån på tisdagarna är jag fylld med energi, säger Astrid Nilsson aktiv i föreningen Berättarnätet Labyrint.
På tisdagseftermiddagen samlades femton personer till berättarcafé. Temat för dagen är spöken och legender. Innan historierna får ta plats får alla presentera sig. Runt långbordet finns unga och gamla, inflyttade och inbitna, vidskepliga och tvivlare. Gamla och nya sagor, myter och legender avlöser varandra. Efteråt vet vi bland annat varför galenskap och kärlek går hand i hand.
– Det var ovanligt tyst idag, det brukar det inte vara. Det blev som en högtidlig stämning, jag undrar om det var ämnet? säger Astrid Nilsson efteråt.
En bra berättelse ska kännas. En bra berättelse griper tag och släpper inte riktigt när den är slut.
– Man lägger den tillrätta någonstans, säger Morgan Stenberg, programsamordnare på Piteå museum.
Det var också ovanligt många på plats, en vanlig tisdag brukar antalet deltagare ligga runt tolv personer. Astrid Nilsson berättar att många av de som kommer är ganska ensamma, för dem fyller träffen en viktig funktion. De blir sedda och lyssnade på.
– De får finnas till lite, lite mer än bara i sin ensamhet, säger Astrid Nilsson.
Astrid Nilsson tycker att det muntliga berättandet är en viktig motvikt till dagens snabba samhälle.
– Man får vänta, det får ta tid, man får åka med. Och alla får fylla i, säger hon.
Ett nära samarbete med Piteå Museum har gett berättelserna ett forum och en lokal.
– Vanligtvis är det museet som berättar för besökarna, nu är det besökarna som berättar. Det ger oss båda väldigt mycket, säger Morgan Stenberg.