"Det är en blandning mellan att skutta runt på moln och att inte tro att det händer. Känslan är jättebra. Det är spännande, pirrigt och skitläskigt också, att folk ska läsa det jag skrivit och tycka saker om det", säger Christina Öhman.
Så sent som i augusti 2020 startade skrivarbanan. Allt började när hon skaffade Instagram för att dokumentera och recensera böcker hon läste.
– Där blev jag inspirerad av en massa skrivande människor. Jag hakade på en skrivövning och tänkte ”det här verkar jättekul”.
I en övning skrev hon om en kråka som hittar ett lik vid en bensinmack och börjar äta från det. Det var en Instagram-kort text som hon utgick ifrån när hon skapade det som skulle bli "Under svart himmel". Kråkan fick hänga med.
– Det är lite fantasy, lite övernaturligt och så finns det en legend under ytan i Harrträsket i Norrfjärden.
I boken får läsarna möta pojken Lars som känner sig ensam, men finner tröst hos en kråka som verkar följa honom vart han än går. En natt knackar det på fönstret. Ute i vinternatten står en flicka i hans egen ålder, naken ute i kölden.
– Han blir rädd och hon är väldigt obehaglig. Hon fortsätter att dyka upp och människor i pojkens närhet dör.
Sexton år senare har pojken vuxit upp, men har det svårt med sorger från barndomen.
– Då träffar han en kvinna som känns väldigt bekant, som det är någonting skumt med.
Vilka stämningar präglar boken?
– Det är mycket mörker och även sorg i den, fastän det är skräck. Det är mycket fokus på relationer mellan människor, samtidigt som det är mycket mystik kring de andra bitarna. Jag biter mig i tungan för att inte säga för mycket (skratt).
Vem är berättarrösten i boken?
– Det kan jag inte säga. Det är en spoiler. Jag kan säga att det är en utomstående berättare vars identitet blir klar en bit in i boken.
Christina Öhman, till vardags ingenjör, är stor skräckentusiast och romandebuterar i november med "Under svart himmel".
Många platser känns igen utöver Norrfjärden. Lars bor i Skuthamn. Mamman jobbar på SCA. Han går i Munksunds skola och sedan på Pitholmsskolan.
– Det kändes självklart. Det är kul att skriva om miljöer man känner till och det finns inte så mycket lokal litteratur i Piteå. Jag tyckte att det var jättekul med Åström och Sandlunds böcker.
Christina Öhman är strukturerad i sitt skrivande och bra på att utnyttja tiden.
– Jag har ett heltidsjobb och småbarn, så jag har lärt mig att skriva mycket i luckorna däremellan. Ibland blir det ett par timmar, ibland en kvart.
"Jag skriver det jag själv tycker är roligt att läsa", säger Chrisina Öhman, Munksund, som i november debuterar som författare med skräckromanen "Under svart himmel".
Debuten riktar sig till en vuxen målgrupp, men författaren tänker att den kan läsas från 15 år och uppåt.
Hon har alltid älskat skräck, både när det gäller böcker och filmer och hon minns att hon tidigt började läsa allt från skräcknoveller till Stephen King.
Vad är det du gillar med skräck?
– Jag tycker om när det händer mycket. Därför läser jag skräck. Läser jag inte skräck blir det ofta spänningsromaner. Jag blir fort uttråkad om det inte är spännande på något sätt.
Grillplatsen nära Toviken i Skuthamn är platsen där pojken Lars i Christina Öhmans debutroman för första gången möter en kråka han finner tröst hos.
Boken kommer att få två uppföljare.
– Jag kommer att knyta ihop allt i den sista. Alla tre handlar om någon typ av förvandling. De är halvfristående; det är alltid en bikaraktär i en bok som blir huvudkaraktär i nästa.
Christina Öhman kommer även att släppa två noveller i samma veva som debutromanen. Dessutom skriver hon på en annan bok, "Hyttmästaren", som just nu är pausad.
– Den utspelar sig vid silververket på Nasafjäll. Det är lite av mitt hjärteprojekt, som jag kommer att komma tillbaka till. Lite är lånat från verkligheten, men det är fiktion.
Hon beskriver den senaste tiden som rolig och omtumlande.
– Det känns konstigt att kalla sig författare. Det kommer det säkert att göra fastän jag håller boken i handen (skratt).