Videon är inte längre tillgänglig
Maxida Märak inledde sitt gästspel i Piteå med något så ovanligt för henne som sång.
– Att sjunga är ett annat spår för mig, men min låt ”Feel That Gold” blev ledmotivet till filmen ”Glada hälsningar från Missångerträsk” så jag tänkte låta er höra den allra först, sa hon och satte på den förinspelade musiken.
Sedan övergick hon till jojk, den tonsatta känsla som hon beskrev som sitt första språk sedan hon var barn.
– Den här kom till mig i vintras när min syster blev grovt misshandlad av sin pojkvän. Jag ville döda honom med ett basebollträ! bekände hon och tillade för säkerhets skull att hon naturligtvis inte skulle gå till handling.
Känslor blir musik
Sedan rappade hon på svenska. Om näbbskor, att samerna behöver en egen fjällpolis, svar på tal till näthatarna och bespottarna som trakasserat henne, en kärlekssång till lillasyster, en hyllning till tjejen som sa ifrån på sociala medier.
– Politik går att argumentera om, men det går inte med smutsiga hatdrev. Jag skrev ”Ni ska backa långt bak” i ilska och som ett tack till Tove som stöttade mig i den här skiten.
Tufft mellansnack
Rap på engelska blev det också, om en månskenspromenad en decembernatt i skogen, tillsammans med sarven som hon tämjer.
– Alla sinnen öppnades och jag såg och hörde så mycket att jag var helt förändrad när jag kom in igen. Jag skrev direkt grunden till den här låten, sa hon och bjöd publiken på ”Blue smoke”.
Maxida Märak höll brandtal om orättvisor, exploatering, makt och motstånd, mellan var och en av de nio låtar hon framförde.
En Märakgenre
Efteråt svarade hon beredvilligt på publikens frågor om sin uppväxt, om att vara ensamstående mor i en tuff bransch, om att pendla mellan Jokkmokk och Stockholm, om gruvdrift och rovdrift, om drömprojekt och om samernas situation nu och tidigare.
– På grund av den rasism jag mött sedan förskolan både i Stockholm och Jokkmokk, har jag argumenterat politiskt sedan barnsben.
– Jag hatade gymnasiet och ville bara hålla på med musik. Men jag tyckte att det saknades en musikgenre, förklarade Maxida Märak om hur hennes fusion mellan politik, jojk och hiphop kom till.
Hon har stått i fronten för motståndet mot gruvan i Gallok och blev kallad terrorist efter den svarta rajden på Jokkmokks marknad förra året, då en rebellgrupp gick efter Per Kuhmunens traditionella rajd.
– Ibland hjälper det inte att demonstrera och protestera. Då måste man provocera för att få en reaktion och det fick vi! konstaterade Maxida Märak.
Ett urgröpt län
Rebellgruppen bar svarta koltar och hade skelett och kol i akkjorna, för att visa hur framtiden kommer att se ut om ett brittiskt bolag får starta gruvdrift på två samebyars renbetesmarker: Ingen marknad, ingen renrajd. Reaktionerna blev splittrade.
– Jokkmokk var delat i två delar, stämningen var extremt hård. Vi blev spottade på och trakasserade på andra sätt, man sa att vi förstört för marknaden.
– Men sådant stärker mig och äldre samer anslöt sig till vår rajd, för snart är hela Norrbotten urgröpt, sa Maxida Märak.
Hon sa också att hon är rädd för framtiden, eftersom allt handlar om pengar idag i motsats till vad den samiska kulturen och renskötseln handlar om.
– Min generation är krigare, vi måste ha hopp för annars är vi körda. Men det är svårt att se vänner gråta i förtvivlan eller gå i konkurs. Många har tagit självmord när de förlorat allt och inte sett någon framtid.
– Ju längre kriget om Sápmi pågår inser jag att om småfolket inte gjort motstånd hade vi haft en gruva i Jokkmokk, sa Maxida Märak.
Av det drog hon slutsatsen att fler samer behövs i beslutande organ, fler borde bli politiker.
– De som bestämmer nu skiter ju i oss!