Den största målning Ann-Caroline Breig visar i Piteå är nio meter lång och alla de andra är också stora till formatet.
Samtliga är målade i akryl och olja på ogrundad bomullsduk som hon köper från England, eftersom det bara finns linne i Sverige. Undantaget är en stor teckning i blyerts och kol.
Många av verken har garndetaljer och/eller collage av kartong och textil, allt i färgexplosioner som bildar en naturlig enhet på något plan. Samspelet mellan människor är påtagligt närvarande, inte sällan märks stolta kvinnor i bilderna. Både de och männen är nakna och rikligt omgivna av organiska detaljer.
- Nakenheten är ett naturligt sätt att skildra psykologiska relationsdramer på. Det anknyter till antiken också, då avbildades människan alltid naken, säger Ann-Caroline Breig.
Som ett pussel
Ett gott råd till den som vill upptäcka Ann-Caroline Breigs bildspråk är att ta god tid på sig, ungefär som när man lägger pussel. Anspelningarna till olika kulturers konst, historia, dramatik, sagofigurer och vardagsföremål verkar aldrig ta slut.
Även samspelet mellan människorna på jorden är något hon ständigt återger, liksom naturens krafter. Själv beskriver hon också själva skapandet som att lägga pussel:
- Skissar gör jag aldrig, utan jag börjar med en figur och fyller sedan på. Till slut kommer jag till ett komplicerat stadium när bara en pusselbit fattas, men om jag har tålamod löser det sig, säger hon.
Lösningen kan till exempel vara en bit från en kartong som hon plockat upp från gatan någonstans i världen. Till exempel London, där hon bodde i 15 år.
- Jag studerade i sju av de åren och när jag var klar med konstutbildningen 2007 flyttade jag till Ljusne.
- Vi bor i en gammal kyrka och själva kyrkorummet på hundra kvadratmeter är min ateljé. Jag gör etsningar, akvareller och lite mindre oljemålningar också, men mitt signum är de här stora teatraliska tavlorna som ger en effekt av att man kan gå in i dem. Det är perfekt att ha tillträckligt med plats för det hemma, säger hon.
Ann-Caroline Breig är född i Stockholm och uppvuxen i Söderhamn i Gävleborgs län.
I samarbete med Söderhamns kommun planerar hon att öppna ett konstcentrum i Ljusne och några timmar i veckan arbetar hon som bildlärare på gymnasiet.
På en skola och i ett badhus i Söderhamn är hon representerad offentligt, annars måste man åka till Italien eller Storbritannien för att se hennes offentliga installationer.
De verk Ann-Caroline Breig visar när hon nu för första gången kommer till Norrbotten med sin konst, har hon visat förut. Det brukar bli en eller två enskilda utställningar per år och två eller tre grupputställningar.
- Den långa målningen på nio meter har jag visat i Kina en gång, i London en gång och i Sverige en gång förut, exemplifierar hon.
Men målningarna blir lätt slitna av hanteringen när de förvaras ihoprullade och sedan spänns upp och tas ner, så fyra gånger på utställning är nog vad de maximalt tål, tror hon.
Handgjorda ramar
Några av verken i utställningen har Ann-Caroline Breig ramat in och en del av dukarna är vikta över en spännram på vanligt sätt.
- Men det tycker jag egentligen inte passar mina bilder så bra. De behöver något annat, säger hon om den sistnämnda metoden.
Den något ovanliga utställningslokalen är hon positiv till, eftersom hennes färgstarka och väl tilltagna målningar gör sig bäst i luftiga utrymmen.
- Jag gillar att det inte är en vanlig konsthall, utan att det rör sig musiker och konsertpublik här också. Det känns bra, säger hon.