Monika minns musikveckans start

Monika Granberg Hammar funderar inte länge på mötesplatsen när PT vill träffa henne i Stockholm. Konserthuset ligger på Hötorget, bara en t-banestation från lägenheten på Östermalm. Hon berättar att det var dåvarande turistchefen i Norrbotten, Rune Bjursten, som rekommenderade folkbildaren Karl-Gerhard Holmström i Piteå kontakt med henne när han lanserat iden om en musikvecka. - Sigvard och jag hade ett stort kontaktnät inom den klassiska musiken, därför kom det sig att vi ingick i planeringsgruppen för musikveckan, men jag kommer inte ihåg om det kallades styrelse eller arbetsgrupp. Karl-Gerhards vision var att hela Pite älvdal skulle "sjuda av musik i varje buske". - Han kontaktade kommunalråden i de fyra kommunerna och frågade om de var intresserade av en akademi. Alla sa ja och det var så Sveriges första mästarkurser i den klassiska genren startade på Framnäs. Curt Forsberg var rektor. <h3>Storstilad start</h3>Föreningen Musik i Pite älvdal bildades, med Rikskonserter, landstinget och enskilda sponsorer i ryggen, förutom kommunerna. Dåvarande chefen för Rikskonserter, Magnus Enhörning, var beredd att satsa en hel del på tunga artistnamn. - Samtidigt kunde Rikskonserter uppfylla sitt uppdrag om regionalpolitiska mål för sin verksamhet. Det blev en storstilad start för Musik i Pite älvdal 1982, med glad stämning och många eldsjälar som var beredda att göra allt för att det skulle bli bra. Axel Bogren i Piteå var en av dem, Hans Laestander och Per Dahlberg i Arjeplog två andra, säger Monika Granberg Hammar. När hon väl börjat räkna upp vilka personer som var inblandade haglar, snarare än droppar, hon namn i en lång lista. <h3>Snöpligt slut</h3>Men 1985 hände något. Monika Granberg Hammar är osäker på vad, vet bara att det resulterade i att hon, Sigvard Hammar och andra icke-norrbottningar inte längre hade någon plats i gruppen som arbetade med musikveckan. Nu är hon inte lika generös med namn-droppingen, men ett par nämner hon. - Kjell Rögde var ordförande i Piteås kulturnämnd. Han och de andra socialdemokraterna i nämnden tyckte nog att norrbottningarna kunde klara arrangemanget på egen hand och ifrågasatte varför stockholmare skulle vara med. Sommaren 1985 fick Sigvard, jag och Magnus veta att vi inte längre var välkomna. - Vi fick aldrig någon förklaring, men för festspelen var det dumt, eftersom det innebar att inte bara Magnus utan hela Rikskonserter drog sig ur. För Sigvard och mig som hade musikerna med oss, innebar det att vi kunde starta en renodlad kammarmusikfestival 1986. Vi hörde ju till dem som tyckte att festspelen inte borde gapa över alla genrer som en eftergift åt Rikskonserter, utan istället fokusera mera. <h3>Succe-satsning</h3>För utomstående framstod naturligtvis det hela som att paret Hammar ville konkurrera med festspelen och sabotera älvdalssamarbetet. I synnerhet som de båda musikfestivalerna pågick samtidigt. Monika Granberg Hammar ger en annan bild: - När Arjeplogs kommunpolitiker öppnade rummet för Lapplands Festspel, kallade Piteås kommunalråd Anders Sundström med fler till sig dem. Vid mötet i Arvidsjaur blev arjeplogarna i princip uppläxade. Det gillade de inte, så de lämnade samarbetet med Musik i Pite älvdal. I efterhand kan jag tycka det var synd att vi inte hittade nya samarbetsformer med tiden. Att Lapplands Festspel arrangerades samma vecka som Pite älvdals var ingen ond tanke från arrangörernas sida intygar hon, utan berodde bara på att det var mest praktiskt. - De hade ju ändå ingen renodlad kammarmusik, så vi såg oss inte som deras konkurrenter. Perioden var helt enkelt den bästa för att få tag på musiker, plus att vi hade samarbete med kammarmusikfestivalen i Kuhmo i Finland som var veckan efteråt. Lapplands Festspel pågick till 2000. Somrarna 2003 och 2004 engagerades Monika Granberg Hammar till Festspel i Pite älvdal som vikarierande ledare för Musikhögskolans mästarkurser på Framnäs. - Jag tror att musikveckan haft stor betydelse för utvecklingen av Musikhögskolan i Piteå, säger hon. En sak som Festspel i Pite älvdal försökt sig på helt utan framgång, är att i bästa Lapplands Festspelsanda ordna bussar med konsertbesökare söderifrån. Monika Granberg Hammar har sin teori om varför det misslyckades: - Artistutbudet är så allmänt att det mesta finns på andra ställen. Stockholmarna och andra kan få samma musikupplevelser på hemmaplan, så varför ska de besvära sig med att åka så långt? I Arjeplog var det annorlunda eftersom vi koncentrerade oss på en sak. Varje konsert blev unik, med speciella konstellationer som bara fanns där just då. Och hade vi fortfarande hållit på tror jag att tystnaden och naturen skulle locka minst lika mycket. <h3>Första midnattskonserten</h3>Det Monika Granberg Hammar minns bäst från den jubilerande 25-åringen, är en midnattskonsert på Storstrand i Öjebyn 1983. Hjalmar Gullbergs dikt "Förklädd gud", som tonsatts av Lars-Erik Larsson, reciterades av skådespelaren Folke Asplund. - Det var första gången vi hade konsert mitt i natten och vissa trodde inte att sådant nytänkande skulle locka publiken, men det var fullsmockat med folk. Fler nya ideer behövs nu också, det skulle 25-åringen bara må bra av.

Monika minns musikveckans start

STARTARE. En av de idesprutor som ingick i musikveckans första planeringsgrupp för ett kvarts sekel sedan, förknippas inte i första hand med Festspel i Pite Älvdal utan med Lapplands Festspel i Arjeplog. Monika Granberg Hammar påminner sig hur det blev så.