Mission och förbjuden kärlek

Makarna Jele flyttade till Piteå för två år sedan eftersom deras dotter och hennes man, Linda och Stefan Jele, bor i Sjulnäs med sina två barn.
- Barnbarnen betyder väldigt mycket för både Moses och mig och vi trivs bra i Piteå båda två. Men just nu pendlar jag mellan Piteå och Sydafrika, för Moses arbetar en tid som rektor för Phumelela bibelskola. Det är samma skola som han själv gick i för 36 år sedan, säger Eivor Jele.
Förbjuden kärlek
Hon var missionär för Svenska Alliansmissionen i totalt åtta år. Först från 1963 till 1968 och efter ett års uppehåll åkte hon tillbaka.
- Det var då Moses och jag träffades, i skarven mellan 1969 och 1970. Vi höll vår kärlek hemlig i två år, för Moses skulle kunna hamna i fängelse om vårt förhållande blev känt, säger Eivor Jele.
Själv skulle hon troligen ha blivit hemskickad. Missionärskåren riskerade att all deras verksamhet i landet skulle förbjudas om missionärerna inte efterlevde apartheidlagarna som statuerade att vita, färgade, indier och svarta skulle hållas totalt separerade från varandra.
- Vi måste ha tillstånd för att åka till varandras områden. Bara två av mina närmaste vänner visste hur Moses och jag kände för varandra.
- Vi kunde aldrig visa något utåt, det fanns ingen plats för några intimiteter. Vi var ändå säkra på att vi hörde ihop och diskuterade mycket hur vi skulle klara det, berättar Eivor Jele.
Påfrestande hemlighet
Efter två år orkade hon inte med hemlighetsmakeriet längre, så 1972 åkte hon hem till Sverige. Då visste hon att hon inte skulle återse Moses på minst två år, eftersom han gick i bibelskolan.
- De andra missionärerna undrade varför jag åkte därifrån och jag skyllde på politiken i landet, men egentligen tänkte jag att det var bättre att resa hem själv än att bli hemskickad.
- Hemlighetsmakeriet var tungt både fysiskt och psykiskt. Moses och jag kunde inte ens ta ett ordentligt avsked av varandra där på skolans trapp, eftersom vi hade så mycket folk omkring oss, men det kändes som om mitt hjärta brast, säger Eivor Jele och visar bilden på omslaget till hennes bok "(O)möjligt".
Efter två års saknad och brevsmusslande, träffades Eivor och Moses i Swaziland. Där var det lagligt för dem att gifta sig och det gjorde de, utan att tala om det för någon. Efter ytterligare ett år kunde Moses flytta till Eivor i Sverige 1975. Båda har arbetat som lärare i Gislaveds kommun, han som gymnasielärare i matte och fysik och hon som SO-lärare på högstadiet. Moses Jele hade utbildat sig till socionom i Sydafrika och examinerades före han började på bibelskolan. När han kom till Sverige utbildade han sig till lärare.
- Vår dotter var tio år när vi åkte till Sydafrika första gången efter att Moses flyttat hit. Då hade jag inte varit där på 14 år. Det var roligt att vårt barn kunde träffa sin farmor och annan släkt men det var fortfarande apartheid.
- Annat är det nu, nu är det de svarta som har makten i landet och apartheid är förbjudet. Jag känner mig trygg när jag går på gatorna där med mina vänner, hur de än ser ut, säger Eivor Jele.
Långpendlare
Det är bara ett par veckor sedan hon var och hälsade på sin man och i september åker hon till honom igen. Hon har ett visst hopp om att han ska avsluta sitt chefsuppdrag och komma hem till Sverige ganska snart, för han står som fjärde namn på kristdemokraternas riksdagslista och som tredje på partiets fullmäktigelista i Piteå.
Men om hemkomsten dröjer är det också helt okej, tycker Eivor Jele:
- Att Moses arbetar på bibelskolan känns som att bli upprättad, cirkeln sluts. Det är mycket lättare att hålla kontakt nu än vad det var på 70-talet, så jag är mest glad över att det är som det är för tillfället, säger Eivor Jele och ser ut att trivas förträffligt med att pendla mellan Piteå och Sydafrika.
På lördag håller hon sig hemma i Piteå, för då är det kombinerad bokutgivar- och födelsedagsfest i Djupvikskyrkan. Hon har också haft ett välbesökt boksläppsparty i Smålandsstenar.