Han förklarar denna fascination med att körsång är hans första kärlek. En kärlek så stor att han var med och skrev manuset till filmen "Såsom i himmelen" när regissören Kaj Pollak ville ha hjälp med att visa hur kören kan vara en bild av mänsklig gemenskap och mänskligt strävande.
- Körsång är hudnära och kommer från hjärtat, samtidigt som den är kollektiv. Varje repetition leder in i det, man hör direkt när alla i kören trivs och lyssnar på varandra. Då låter det bra, annars inte.
Av bara farten fortsätter han sin kärleksförklaring:
- Utan andra resurser än den mänskliga rösten blir körmusiken en metafor över mänskligt liv. I bästa fall finns det inga noter heller. Mitt sätt att musicera är inte traditionellt koristiskt på så vis, jag jobbar nästan hellre utan noter än med.
- Det blir med piano, bas, blås och trummor. Men jag har just varit in i Acusticums stora konsertsal och den är som gjord för att sjunga a cappella i. Det är inspirerande, säger han och ser ut som om han vunnit högsta vinsten.
Samarbetet med kören och dess ledare Erik Westberg inleddes i april förra året under turnen till Sydafrika.
- Vi har en relation att bygga vidare på sedan dess och det är lätt och roligt att jobba med Erik. Vi har våra styrkor på olika håll och han är en så generös person att det bara är befruktande att dela på dirigentskapet.
- Den här kören är ett härligt gäng att jobba med och jag känner att musiken står på egna ben, så det blir en vanlig fullängds-cd.
Repetitionstiden varar tills i april, då ska kören bland annat uppträda på ett stort seminarium i Stockholm som handlar om Sveriges och Sydafrikas gemensamma historia från apartheidtiden och framöver. Bland andra kommer Graça Machel-Mandela att närvara.
- När kören fattade var det som en slags frihetsupplevelse. Ett möte mellan svenska sommarpsalmer och den afrikanska repertoaren uppstod helt ogenerat på den där restaurangen.
- Jag sticker dit på onsdag för att hämta det sista. Men omställningen blir stor, från världens våldsammaste stad till Dala-Floda. Min fru är sångerska och skriver sitt eget material och hon och jag har haft många kurser och köraktiviteter med barnen i Johannesburgs centrum. Minst 25 ungar i Sydafrika kallar mig för pappa och jag kommer säkert att längta dit många gånger.
I övrigt kommer arbetet att fortsätta som förut, tror han.