Marthas får flockas i stan

I New York bodde Martha Ross Edelheit, som hon hette då, i Soho. Hon visar ett häfte med den konst hon gjorde när hennes dåvarande man och andra i hennes närhet just dött. Det är ångestladdade, sorgliga människoporträtt och kroppsstudier, gjorda strax före flytten till Sverige. Lidande i gråskalor eller dova färger, framställda i en blandteknik med måleri och trådar som hon fortfarande utvecklar på olika sätt. Fast nu är det glädje som dominerar stämningarna.
- Mitt liv var ett helvete just då. Folk omkring mig dog och hela världen var hemsk. När jag gick utanför dörren tvingades jag kliva över horder av hemlösa eftersom allt blev värre i USA under Ronald Reagans tid som president, så för mig är han ingen gud, säger Martha Nilsson Edelheit.
Övergick till djur
Det var under den här perioden hon började göra skulpturer med tråd eller vajrar som grund. Numera är det inte människor i målningarna och skulpturerna, utan mest får och någon ko.
- När jag kom till Sverige förändrades hela mitt liv till det bättre, jag blev lycklig och glad. Eftersom jag kommer från storstan kunde jag njuta av landet utan att sakna den. Men konstnärligt befann jag mig plötsligt i ett ingenmansland och vandrade omkring runt min studio utan att veta vad jag skulle göra. Det hade aldrig hänt mig förut, säger Martha Nilsson Edelheit.
Råd av Rubens
Under en av dessa vandringar erinrade hon sig vad den europeiska barockmålaren Rubens sagt: "Måla vad du har framför näsan!"
- Jag hade får omkring mig, överallt fanns de, så jag började måla dem. I början satt jag ute, men det var hopplöst. Får är för rörliga för att det ska fungera, så jag kombinerar skisser av direkta observationer med fotografier och så målar jag i ateljén.
Först målade hon små porträtt med akryl på tunt arkiveringspapper, en teknik som ser ut nästan som akvarell med skillnaden att bilden får en speciell textur när pappret drar åt sig det våta.
- Jag älskar den tekniken eftersom det händer så mycket under tiden, men efter första året när fåren ätit upp allt i min köksträdgård bad jag om ett högt stängsel. Hasse, han som äger fåren, fixade det och därför har jag en massa hönsnät över som jag nu använder i min konst, förklarar Martha Nilsson Edelheit.
Från bläck till nät
Hennes fårbilder är mycket färgstarka och uttrycksfulla, oavsett storlek och teknik. Vissa målningar har kompletterats med nakna tråd- eller hönsnätskulpturer, som ett slags fristående fårskuggor bland ulliga fårpersonligheter. Andra skulpturer har byggts upp med lera kring nätkroppar. En del bilder är bläckteckningar, några med rolig text till, andra är bläck och akvarell på rispapper vilket ger en glasartad yta. En stor målning är gjord av tunn lättflytande akryl på linneduk, vilket ger ett mjukare och mer finstämt uttryck än det som dominerar utställningen. Martha Nilsson Edelheit har nämligen utvecklat en teknik med hönsnät som stomme under lager av papier-maché och färg, som hon troligen är ensam om.
- Konstnären Bengt Lindström berättade en gång för mig att hans son gör skulpturer i papier-maché och det ville jag prova. Men jag gör en platt grej och använder den sedan som målarduk, säger Martha Nilsson Edelheit och visar den speciella struktur målningarna får av hönsnätet.
Arbetsglädje
Hon ger gärna slutresultatet en rå känsla, samtidigt är fåren intagande vänliga.
- Jag gillar när bilden säger åt mig att den är färdig, men det är processen från idén till det ögonblicket som är glädjen i det dagliga arbetet. Finlir som att skära raka kanter och sånt bryr jag mig inte om, jag vill att min hand ska synas i det jag gör.
I framtida Martha-projekt ingår en bok med människoporträtt, liknande dem hon har gjort med får som motiv. Hon planerar också att göra ännu fler fårtavlor, så stora att motiven återges i naturlig storlek.
- Kanske försöker jag mig på stora människoporträtt också, men det senaste året har varit lite tufft så jag har inte gjort allt jag tänkt. Om jag gör porträtt av människor vill jag att det ska vara personer som jag känner. De ska finnas omkring mig i vardagen, precis som fåren.