Marie Lundström har arbetat på Sveriges Radio sedan mitten av 1990-talet, trots att hon i sin ungdom tyckte att journalist verkade vara ett urtrist yrke. I radhuslängan på Svartudden drömde hon om att bli författare eller luffare och senare i livet luffade hon runt i världen under ett år – Kina, Tibet, Thailand, Nya Zeeland, Indonesien – och levde på tillfälliga jobb.
Författardrömmen var svårare att förverkliga, trots att hon förberedde sig noga med skrivarkurser innan hon kontaktade förlag.
– Jag fick vänliga omdömen men blev refuserad och jag kunde inte ta en motgång i det jag brann mest för, så jag slutade skriva. Det gjorde ont, så jag bestämde mig för något som inte gör ont, sa Marie Lundström under promenaden från hotellet till Stadsbiblioteket.
Upptäckten att det inte gör ont någonstans för henne när hon pratar i radio, gjorde hon i samband med att hon vann en novelltävling på temat framtidsvision som Norrbottensradion arrangerade. Hon läste upp sin novell hur lätt som helst, utan omtagningar.
– Pappa tyckte att jag skulle söka in till Dramatiska institutets radioutbildning som då var två år. Jag kom in på första försöket och hade jag inte gjort det hade jag aldrig sökt igen. Jag fattade inte då att bara fem kom in av flera hundra sökande.
Bra kombination
2008 fick Marie Lundström ett eget program i Sveriges Radio, efter flera år av prisbelönt journalistik i radio och tv. Då startade hon Bokcirkeln, som nu ingår i Lundströms Bokradio. I det populära inslaget samtalar en grupp författare om en bok som de läst gemensamt – och som många lyssnare på eget initiativ också läst samtidigt. I övrigt bjuds på författarintervjuer, reportage från Sverige och andra länder, lästips med mera.
– För ett och ett halvt år sedan ville radion att jag skulle ha ett eget litterärt program och då kom jag med idén om Bokradion. Jag jobbar tätt ihop med min producent Ulph Nyström, som är från Jörn. Vi kompletterar varandra bra.
– Han kommer från en kultur där allt utgår från vad programledarna känner och tycker. Jag kommer från den klassiska kulturradion med traditionell journalistik där programledaren ska vara påläst, ställa initierade frågor och låta andra komma till tals, men märkas så lite som möjligt i övrigt. Nu försöker vi kombinera de två, han skottar fram mig ur kunskapsmängden, sa Marie Lundström.
Bokcirkelböcker
Väl framme i biblioteket var bokcirkelpåsarna med flera exemplar av samma titel och tillhörande anteckningsbok det första Marie Lundström fäste blicken på. När hon upptäckte att påsarna packats med "Den store Gatsby" blev hon extra glad:
– Det är en av de böcker vi cirklat med i radion. En jättebra bokcirkelbok, för genom att läsa den förstår man något om sin egen tid. Den är inte för tjock, språket är genomarbetat, och det är en bra klasskildring som handlar om kärlek och politik. En lika bra bokcirkelbok är "Bonjour tristesse".
Sedan gick Marie Lundström raka vägen till barnens läshörna, med Muminfamiljen på stolarnas ryggar.
– Här börjar allting, eller hur? Min högtidsstund på dagen är när jag får läsa för mina barn. Själv älskade jag när pappa läste "Kattresan" trots att jag kunde den utantill. Det fanns en trygghet i det, för mina föräldrar skilde sig när jag var nio och då stannade jag hos pappa.
Nobelprisade noveller
När Marie Lundström fick syn på Muminfigurerna erinrade hon sig att hon många gånger kallats Lilla My.
– Hon är en ensam figur, numera tycker jag mer om Muminmamman och Muminpappan. "Pappan och havet" är förresten också en bra bokcirkelbok för vuxna.
En av Marie Lundströms favoritförfattare är Nobelpristagaren Alice Munro.
– Novellsamlingen "Nära hem" innehåller ett bra urval om man vill börja läsa henne. Den är min personliga favorit bland hennes böcker eftersom den innehåller två av hennes bästa noveller. "Miles City, Montana" handlar om ett gammalt äktenskap och "Kalkonsäsongen" handlar om en ung tjej som känner sexuell attraktion till chefen på ett kalkonslakteri.
Litteratur med kraft
Marie Lundström sökte vidare på biblioteket efter flera titlar som nyligen getts ut, men de var utlånade.
– Till exempel Katja Kettus "Barnmorskan" och Bea Uusmas "Expeditionen" är läsvärda, men det har kommit många bra under hösten. Jag har inte läst "Spår" av Lena Sundström ännu, men jag ska absolut läsa den.
En favoritförfattare som Marie Lundström träffat är Joan Didion, vars "Bönbok för en vän" enligt henne är den bästa av allt Didion gett ut. Jonathan Safran Foer har hon också träffat.
– Vi pratade om "Extremt högt och otroligt nära" som han skrev några år efter 11 september 2001. Det har kommit massvis med böcker om den händelsen och hans bok tillhör absolut de bättre, jag kan identifiera mig med pojken som mister sin pappa. Bra litteratur har den kraften, vi kan känna djup medkänsla med alla möjliga människor i världen som vi egentligen inte har så mycket gemensamt med.
– "Äta djur" är annars den mest spännande som Jonathan Safran Foer skrivit, en faktabok. När jag läst den försökte jag till och med bli vegetarian.
Lätt depression
Listan på berömda författare som Marie Lundström träffat och intervjuat är lång. Trots att hon nu är programledare är hon också reporter, vilket är ovanligt. För det mesta har resorna gått till USA, dit hon gärna återvänder sedan hon bodde i Chicago under ett år som hon kallar ett av sina bästa.
– Att vara utan reporterjobbet kan jag inte tänka mig, för det är så roligt. Jag har försökt variera mig och åka till fler länder än USA, snart ska jag till London, men sedan väntar New York igen.
Den bok Marie Lundström senast läst ut är "Nyckeln", sista delen i trilogin om häxorna i Engelsfors, inför ett samtal i dagens Bokradio-sändning.
– De böckerna fångar stämningen i dagens samhälle. Biblioteket i Engelsfors har lagts ner och skolan är ondskans plats. Livet är inte alls fantastiskt roligt bara för att man är ung. Den grå hinnan av lätt depression, minns jag att jag själv kände av. Det gör jag inte nu när jag blivit äldre och det är så skönt!