Redan då var han ett etablerat namn som ex-medlem och låtskrivare i Ola & The Janglers. Sedan dess har han skrivit filmmusik, producerat, turnerat, varit ljudtekniker på Abbas världsturne, gjort radio, tv och mycket annat.
Hyvens kille
I Mats Olssons roman "The lonely boys" målas Claes af Geijerstam, då nybliven gitarrist i Ola & The Janglers, upp som en hyvens kille bland drygputtar till popstjärnor.- Han har ett minne av att jag inte fjantade mig. Man pratade med folk som kom i närheten. Det är lite så fortfarande. Jag står och pratar med folk i Konsumkön. Det var hedrande att han hade så kraftigt minne av det att han tog upp det i boken.
Ola & The Janglers var ett av de stora popbanden i landet på 60-talet och deras cover på "Let’s dance" blev första svenska låt på Billboard hot 100.
- Det är spännande att ha upplevt någonting som en "first". I dag är alla riff och ljud tillgängliga. 12-åringar kan bli hårdrockgitarrister med hjälp av en bok, en spelskola och färdiga ljud. Då fick man fundera på "hur fan ska man få det att låta på det här sättet". Det var jävligt roligt att ha pionjärkänslan. Det fanns ingen förlaga.
Radio för dansgolvet
Med programserien "Rakt över disc" blev "Clabbe" en stilbildande dj på 80-talet. Han gör fortfarande många dj-jobb och vill "ut på nån kanal" och jobba mer med radio. Förhandlingarna är klara med en radiostation, men det har skjutits upp i två års tid på grund av att han haft fullt upp.Tackade nej till "Idol"
Som medlem i juryn de första säsongerna av "Idol" mötte han en ny publik och starka reaktioner.- Däremot finns det ett missförstånd. Jag slutade ju självmant för att vi inte kom överens ekonomiskt, men det är många som går omkring och tror att jag fick sparken.
Inte bättre förr
Den aktuella turnen är Clabbes första sedan han var medlem i Little Mike & The sweet soul music band på 80-talet.- Det är skitkul. Man får köpa nya instrument och plocka fram sin gamla Vox AC-30 (förstärkare) från -65.
Vare sig det är Kersti Adams Ray eller Ulf Lundell som för talan beskrivs 60-talet som en väldigt speciell tid. Claes af Geijerstam håller med.
- Det var den totala friheten. Om en popmusiker skrev en dixielåt var det ingen som tyckte att det var konstigt. I och med att det var elgitarr och trummor var det popmusik. I dag ska den vara rå, tuff, bluesbaserad ... Det är inte samma glädje i dag. Vete fan om det finns några glada poplåtar nu. Pop har gått mer åt rock. Pop finns knappt.