Helena Nordin vid en av sina konserter. Målet är att det ska bli många fler i framtiden. På piano Erik Odenman, på bas Axel Rosén.
Hon visste tidigt att hon ville jobba med någonting kreativt. Vägen har varit krokig, via dans, teater och poesi bland annat. Hon minns tillbaka på ett av de avgörande ögonblicken.
– Det var när jag såg The Ark live. Ola Salo har så coolt, eget uttryck. Jag tänkte "Jag vill bli som honom". Jag var kanske tretton år. Hela bandet hade sådan scennärvaro. Det kändes stort!
I dag går hon går tredje året på jazzmusikerutbildningen på Musikhögskolan i Piteå, lär sig om stilen, musikhistoria och inte minst improvisation. Hon bubblar:
– Vi har sjukt bra lärare. Det har varit tre väldigt lärorika år.
– Det är bra studios här och vi har nära till Acusticum.
Varför blev det jazz för dig?
– Jag har alltid lyssnat på jazz och började sjunga jazz tidigt. Jag har dragits till den, men vet inte varför.
– I jazzen finns en intention med alla ackord och färgningar, det är upplagt för att man ska kunna improvisera och vara kreativ.
I april släpps ”Variations”, ett duo-projekt tillsammans med trummisen Jacob Jonson med enbart sång och trummor.
– Det började med att vi jammade. När andra inte kunde vara med sa vi ”men vi kör väl, vi två”. Det var roligt. När det gäller jazz finns inget ”du måste göra på det här sättet”.
En streamad konsert gav blodad tand. Studiotid bokades och "Variations" blir ett album fyllt av standards i väldigt avskalat format.
– Båda måste tänka på kommunikation och eget ansvar. Jag kan inte luta mig mot en pianist. Det är superroligt. När man är två måste man vara jätteduktig på att lyssna på varandra, ha stora öron.
Kan man lyssna på det här eller blir det musikaliskt navelskåderi?
– Många har tyckt att det funkar. Det blir en helhet där vi gjort ett arrangemang och vi är bra på att visa ”nu gör vi den här grejen”: Allt är noggrant arrangerat, för att inte lyssnaren ska bli förvirrad.
Hon ger ut albumet på egen hand. Det gäller även det som innehåller egen musik, med arbetsnamnet ”Sparrow” som kommer till hösten.
– Det blir åt det öppna hållet, mer modern jazz, men också mer åt swing och bebop.
– Textmässigt är det lekfullt, men fortfarande har det mystiken kvar. Det vill jag gärna ha i mina låtar. Det ska vara tolkningsbart.
Helena Nordin skriver egen musik. I höst tar en del av låtarna plats på ett album med arbetsnamnet "Sparrow".
Pandemin har inneburit en del nytänk. Helena Nordin startade Facebook-sidan "Fredags-live" som blev en plattform för konserter via datorn och som fått 700 följare. Hon har även gjort utomhuskonserter vid Pensionatet den här vintern.
– Det var väldigt spännande. Vissa dagar har det varit minus fem, andra dagar minus 17. Man fick anpassa sig. Jag blev lite sjuk. Man får verkligen klä på sig sjukt mycket.
Målsättningen är att fortsätta med dagens jobb som sångcoach, att skriva och turnera. Helst göra sig ett namn utomlands. Helena Nordin låter målmedveten, men visst har tvivlen funnits. En musikers vardag, som hon uttrycker det.
– Det känns som om man hela tiden måste vara den här personer som är ”på” och har bilden av vad man vill.
Hon fortsätter:
– Det har absolut funnits dagar när jag känt ”nu skiter jag i det här” för att det inte är någon som uppmärksammar det man gör. Samtidigt vet jag att jag aldrig kommer att sluta skapa. Jag mår bra när jag får vara kreativ. Det försöker jag hålla fast vill, men när man inte kommer in på en viss utbildning eller får de gigs man vill ha är det klart att det är jäkligt tungt. Men jag vet att jag kan och har alltid varit en envis person.