Men först av allt, med snöflingor i håret, klev Persson Giolito in på Stadshotellet där hon bokat både rum och en träff med PT före föredraget för alla Ordmånare.
– Kul att vara här. Första gången i Piteå, deklarerade hon.
Med en för året nypressad spänningsroman, ”I dina händer”, följer även miniturnéer med föreläsningar och boksigneringar.
– Just nu stopp i Luleå, Piteå, Sundsvall och sedan tåg till vårt andra hem i Vaxholm. Vanligtvis försöker jag att inte flänga omkring så mycket, men när jag väl åker besöker jag som regel flera orter. Det är ju lite knepigt att finna arbetsro under resorna för mig som är en väldigt utpräglad rutinmänniska.
Malin Persson Giolito bor annars på ”riktigt” i Belgien, mitt i Bryssel, i ett gammalt hus med byggår 1904 inristat på fasaden.
– Jag har bott utomlands halva mitt liv, 22 år i detta huset och vi känner oss rätt rotade, förklarar hon.
– Och det är klart att det emellanåt med turnélivet följer en viss hemlängtan, efter barn, hund och man, i nämnd ordning, säger hon och ler.
– Jag och labradoren Lily Potter är väldigt inkörda på långa skogspromenader och det skänker mig både enormt välmående och en stor portion kreativitet för skrivandet.
Malin var tidigt ute med att knäcka koden för det skrivna ordet, vilket skedde redan när mjölktänderna hängde kvar i garnityret.
– Jag var fyra år, satt i barnvagn, när mamma styrde in mig på posten och jag läste ”in” och ”ut” på några skyltar. Året senare skrev jag min första styltiga berättelse på ett barns vis, om hur en pojke på dagis kastade en sten i huvudet på mig. Den texten finns faktiskt bevarad.
– Drömmar om att bli författare fastnade tidigt, men ändå lät jag utbilda mig och blev först verksam som jurist under ett par decennier. Författarskapet liksom smög sig in på äldre dar. Jurist på dagarna, författare på kvällar och lediga stunder, typ. Jag var 38 år när första boken "Dubbla slag" kom ut.
Allt eftersom vägde vågskålen över åt skrivandet och från 2015 blev det tangetbordsknatter på heltid. 2016 kom det stora genombrottet, bok nummer fem, ”Störst av allt”, extremt prisbelönt, översatt i 34 språk och utgiven i säkert det dubbla antal länder.
Hur det var att skriva denna thriller, och den fristående efterföljaren ”I dina händer” som kom ut i år? Tja, som att lägga pussel med bitarna upp och ner, förklarar MPG.
– Man vet grunderna, men inte riktigt vad man gör innan alla bitarna har fallit på plats, säger hon lite kryptiskt.
Men Malin skriver under på att hon lite otraditionellt gärna börjar med slutet, med upplösningen, och sedan benar ut historien baklänges om hur allting kommit att hamna där.
– Jag använder mig ofta av barn som utsätts eller utsätter andra för brott som grunden i mina berättelser, säger hon.
"Språket är mitt verktyg", har Malin slagit fast, men frågan är hur det fungerar praktiskt på en ort där Pitemålet gäller som ett för Malin tämligen outforskat tungomål.
– Hmm, jo, det är säkert svårt att ta in om det talas med bred dialekt. Men ge mig en månad så fixar jag det.
– Innan jag kom hit pratade jag med pappa (Leif GW Persson) i telefon, och han undrade om jag skulle äta pitepalt. Ingen aning, alltså. Det har jag aldrig testat, men blir jag bjuden smakar jag gärna, säger hon (före Ordmånsföredraget) högst ovetande om vad "schwimen" kan göra med varje människas kreativa ådra.