Lotti protesterar mot samhället
Teater: Mitt liv som tjock, RiksteaternAv och med: Lotti TörnrosRegi: Jojo Tuulikki OinonenPlats: Christinasalen i PiteåLängd: 1 timme och 20 minuterE TEATER
I Mitt liv som tjock får vi följa Lotti Törnros genom barndomen och in i tonåren - med kompisar, pojkvänner, fester och förlorad oskuld.
Lotti berättar visserligen om sitt liv som tjock, men hänvisar också till en allmän känsla av osäkerhet, att inte vara nog bra. En känsla de flesta av oss nog känner igen oavsett vilket komplex som vi har (haft).
Mitt liv som tjock bygger på Lotti Törnros dagbokstexter från sjuårsåldern och framåt. De självbiografiska delarna varvas med en texter av Susanna Roman och delar ur Anna Johanssons bok "Elefant i nylonstrumpor".
Det är en medryckande, medkännande, rolig men också nedslående pjäs. Egentligen är pjäsen inte nedslående i sig, det är frågorna den ställer som är beklämmande.
Lotti Törnros sätter fingret på det centrala budskapet när hon för upp övervikt på en samhällelig nivå. Hon frågar sig om bantningshetsen är ett sätt att hålla kvinnor på plats och menar att vi ägnar en stor del av vårt liv på jorden till att kontrollera vikten - vi gör det genom att lägga ner tid, engagemang och pengar på något som i förlängningen passiviserar befolkningen. Hon menar att vi är så fixerade vid vår skönhet att vi inte orkar bry oss om exempelvis terrordåden i Afghanistan.
För vad händer med människor när de hela tiden är missnöjda med sina kroppar?
Under uppväxten och in i vuxenlivet har allt Lotti Törnros gjort präglats av att hon har varit överviktig. Ibland får publiken möta henne som stark, trygg och full av självrespekt medan hon i ett kast vältrar sig i hat, ensamhet och mat. Hennes mål: Att bli älskad, att vara snygg och att gå ut och ta för sig av livet.
För att nå dit har vägen gått genom begreppet "det normala". I "Mitt liv som tjock" frågar hon sig vem det är som har rätt att definiera vad som är normalvikt för vem och vad hon själv tycker är fult och vackert, för att sedan fundera på om hon verkligen håller med normen, "det normala".
Det är med en förhoppning om att stärka tjocka människors självförtroende som Lotti genomför sin protestaktion mot den rådande samhällsnormen. Själv menar hon att det dragit ut på tiden, men att hon själv äntligen sticker ut genom att vara nöjd. Nöjd och tjock.
Mitt liv som tjock ställer och väcker många frågor. Svaren då? De kanske var och en måste hitta i oss själva.
Så jobbar vi med nyheter