- Sedan dess har jag inte spelat fotboll på så hög nivå. Jag opererades i Piteå, men fick problem efteråt. Då flyttade jag hem till Kalix och började på Komvux för att läsa upp betygen. Jag gick estetisk linje på gymnasiet, men då målade jag och spelade fotboll
istället för att bry mig om skolan.
- Jag gillar att experimentera och leka mig fram, men tröttnar fort. Jag skulle inte kunna hålla på med en och samma teknik eller samma motiv hela tiden. Just nu är det mycket tuschpenna och flytande tusch som gäller, utom akryl, sprejfärg och fogskum. Men fogskum är inte hälsosamt, så det måste jag nog sluta med.
Lotta Lampa säger att alla material är roliga, men att måleri är lättare att hålla på med hemma än vad trä, textil och metall är.
- I Stockholm får jag ännu
mindre ytor att hålla till på.
- Vid den senaste utställningen på ett kafe i Kalix i höstas sålde jag allt utom en jättestor målning som jag har hemma. Om det blir små tavlor över ger jag bort dem som presenter.
- När det gått några år och jag börjar tycka att målningarna jag sparat är fula får mormor dem. Hon blir lika glad varje gång, men nu funderar jag på att ta tillbaka några och måla över med nya motiv. Då slipper jag ju betala dukarna. Fast jag vet inte vad mormor skulle säga.
Lotta Lampa är nära vän med en etablerad konstnär i Stockholm och han brukar säga att hon gör tjejiga grejer. I en av skulpturerna/installationerna har hon exempelvis använt sig både av en sockerkaksform för att illustrera ett rymdskepp och läppstift kan lika gärna vara patronhylsor.
- Det bara maler ideer i mitt huvud hela nätterna. Jag antecknar aldrig, för bra ideer glömmer man inte. För mig är måleriet hela tiden en lek, jag känner mig inte vuxen trots att jag snart fyller 27. Det ligger nog i släkten. Min far är också ganska barnslig och tycker inte att allt ska vara så allvarligt. Han har rätt, för glädje är väl det viktigaste?
Den energi Lotta Lampa utstrålar privat, märks i hennes bildvärld. Hon tycker om svart och vitt eftersom hon aldrig tröttnar på det. Färgklickarna varierar däremot. Eftersom orange är en modern färg nu har hon använt den i sina senaste motiv. Det märks också att hon är intresserad av graffiti.
- Jag tycker om det uttrycket, men har aldrig varit någon graffitimålare. Däremot gick syrran och jag en kurs med en som är duktig på det. Det var vi två och så flera unga killar i 12-13-årsåldern. Graffitimålare skissar ju motivet först, men det skulle jag aldrig ha tålamod till. Jag sprejar på känsla, för jag måste ha roligt när jag skapar.
Hon vill inte prata så mycket om hur har tänkt kring sina installationer och målningar, utan vill lämna det mesta åt betraktarens egen fantasi. Budskapen kan ta tid att upptäcka, för titlarna ger bara ytliga ledtrådar, men Lotta Lampas samhällsengagemang går inte att bortse ifrån. "Alla ska med" är till exempel en triptyk om framtiden:
- Då har vi förstört jorden så att vi måste byta planet om vi ska överleva, men frågan är hur djuren ska ta sig dit, förklarar hon.
Annat kan vara sarkastiskt och skämtsamt på samma gång. Som en guldsprejad gammaldags telefon på fyra hjul.
- Om man håller i luren så följer hela telefonen med eftersom den sitter fast i sladden. En mobiltelefon! säger Lotta Lampa och ler med hela kroppen.