Trots regnet på torsdagskvällen var det många som kom när Amanda Mendiant öppnade sin första utställning på hemmaplan sedan hon ställde ut i Piteå-Tidningens foajé för fyra år sedan. I Lokstallets utrymmen kommer hennes stora format till sin rätt utan problem. Hon har aldrig tidigare haft så många målningar samlade på ett och samma ställe, bland annat för att det hon gör oftast befinner sig på resa till restauranger och gallerier med fler offentliga miljöer. Om hon inte sålt dukarna i takt med att hon målat dem, eller för att de helt enkelt är för stora för att kunna samsas.
– Att måla stort är roligast, det blir mer effektfullt. Men möjligheterna att hänga stora dukar är små och även om folk vill köpa dem kanske de inte har plats.
– Därför försöker jag begränsa mig ibland när jag målar, plus att jag till exempel gör tryck i mindre format som alternativ, säger Amanda Mendiant.
Kvinnoporträtt
Några glicéetryck är med bland utställningens totalt 19 verk och för första gången visar hon ett par originalskisser, men de stora akrylerna dominerar. De flesta har hon målat i år, den äldsta är från 2012. Färgskalorna är aningen dovare än förut och motiven består uteslutande av kvinnoporträtt.
– När jag försökt måla män har de ändå sett ut som kvinnor, ja nästan som överkvinnliga dragqueens, så det har jag slutat med. Jag tror det där har att göra med att mina kvinnor är ganska androgyna.
Angående intrycket att färgskalorna är mera dämpade än vad hon visat tidigare, säger Amanda Mendiant att hon alltid har behov av färg men att hon nog vill mogna.
– Jag är ju inte 16 år längre, det kanske är det som märks. Den här gången har jag tittat på gamla mästare för att få inspiration att göra något eget, till exempel finländska Helene Schjerfbeck, polska Tamara de Lempicka, och svenska Hilma af Klint.
Renoveringsobjekt
Målningarna hänger från taket i flera meter långa vajrar, golvet är nymålat och väggarna putsade. Amanda Mendiant sänder en tacksamhetens tanke till sin svärfar Alf Berglund som inte bara hjälpt till med att hänga utställningen och göra lokalen fin, han har varit med under hela renoveringsprocessen av Lokstallet som ligger på järnvägsområdet i centrala Piteå.
– Vi köpte det 2006 och flyttade in 2007. Det har varit mycket arbete med att få till det, säger Jonas Berglund som vid vernissagen såg till att alla som kom fick förplägnad.
Han driver företaget Mob Distribution Scandinavia som distribuerar fritidsutrustning. Den ena delen av byggnaden, där utställningen nu pågår, används som varumottagning, den andra delen är varulager. En nybyggd trappa leder upp till kontorsdel och visningsrum som inte heller fanns vid köpet, men möjliggjordes tack vare den generösa takhöjden.
Inte sista gången
Trots förändringarna är industrikänslan bevarad i den kulturhistoriskt intressanta byggnaden. Det tilltalar husets konstnär, som tillsammans med sin make öppnar det för allmänheten genom utställningen som pågår till slutet av nästa vecka någon gång.
– Att det är en industrilokal även ljusmässigt är som det är, det går inte att ställa in belysningen eller punktbelysa och det blir fult att dra en massa kablar. Men jag tänkte att om inte annat kommer bilderna till sin rätt när det är så här ljust, säger Amanda Mendiant som är glad över att för första gången på länge få möta sin publik.
Hon lovar att det blir fler utställningar i Lokstallet i framtiden – redan under vernissagen fick hon flera entusiastiska förslag.