Ljuset segrar alltid

Vägen till att bli en framgångsrik deckarförfattare gick genom reklamjobb och tidningsartiklar, trots att Mons Kallentoft redan vid 14 års ålder visste att han ville bli författare.
- Jag låg till sängs efter en ljumskbråckoperation och en kompis kom med Kafka och Klas Östergren. Efter det var jag ingen fotbollskille längre, förklarade han för kulturföreningen Ordmåns publik i går kväll.
Film på gång
Han skrev tre romaner som hyllades av recensenterna, samt den prisbelönta mat- och samhällsreportageboken "Food Noir". Men folk köpte inte böckerna.
- Min agent sa att eftersom mina romaner ändå handlar mycket om liv och död, kunde jag lika gärna skriva en deckare.
-Men jag tyckte det fanns så många deckarförfattare i landet. Vad skulle göra mina deckare annorlunda?
"Midvinterblod" är den första delen i serien om kriminalinspektör Malin Fors vid Linköpingspolisen. Del två heter "Sommardöden" och i fredags blev Mons Kallentoft klar med "Höstoffer" som alltså ännu inte är utgiven. För Ordmåns publik läste han ur alla tre och berättade att det var under samtal med sin fru som huvud-
karaktären växte fram. När hjältinnan och placeringen i Östergötland väl var avklarade gick allt hur lätt som helst:
- Sexton sidor synopsis skrev sig självt på två timmar. Jag har blandat in sägner från Linköping i handlingen och det var lätt och kul att skriva boken. Den har översatts till flera språk och det var skönt när jag upptäckte att jag faktiskt kan leva på att skriva.
Så sent som i torsdags träffade Mons Kallentoft ett filmteam som bearbetar manus och castar som det heter när man söker rätt aktörer till rollerna. Han tror att det blir inspelningsstart nästa vinter, varav en stor del i Norrbotten, trots att de kärva finansiella tiderna även påverkar filmbranschen.
- Om det blir en tv-serie i tio avsnitt är det bara en bonus för mig. Egentligen är jag nöjd som det är.
Annorlunda deckarspråk
När Mons Kallentoft beskriver vad som faktiskt gör hans deckare annorlunda, trots att de ytligt håller sig till genrens schabloner så att läsarna ska känna igen sig, nämner han språket i första hand.
- Jag kommer från en mer strikt skönlitterär miljö och förmedlar inte information lika effektivt och rakt som många av mina kollegor.
-Jag använder språket mer som en knådmassa, som får bära all mystik.
Utrymmet för magi, att de mördade får röster, är ett annat grepp som han envisas med att ha med trots att hans första redaktör beordrade honom att stryka de avsnitten.
Godhetskontrakt med läsarna
Miljöbeskrivningarna och de många bygdehistorierna är han också ensam om i deckar-Sverige, eftersom ingen annan deckarförfattare placerat handlingen hos Linköpingspolisen. De övriga karaktärerna i böckerna är också viktiga.
- Linköping är tacksamt att skriva om, för det är ett bra mikrokoncentrat av Sverige. Hela spektrat av samhället finns för en författare att spela med. Och så tycker jag att gräslig ondska ska finnas i alla deckare, men jag ställer alltid det goda, den rena kärleken, i relation till det.
- På något sätt måste deckare alltid sluta i ljuset, även om det inte alltid är helt uttalat. Men det finns ett kontrakt med läsarna om att det ska vara så, annars blir det outhärdligt, sa Mons Kallentoft.
Han är väl medveten om att det som han själv och den övervägande delen av hans läsare och kritiker tycker bäst om i hans deckare - det vill säga det ovan uppräknade som sticker ut - retar gallfeber på andra.
Två läger
Det verkar som om läsarna är delade i två läger: Antingen tycker man att böckerna är näst intill oläsliga. Eller så tycker man att de är bland det absolut bästa som skrivits av en svensk deckarförfattare, till och med bättre än Stieg Larssons böcker. Det finns knappt några gråskalor alls i kritiken.
- Jag vet att det är väldigt polariserat vad folk tycker, men när jag jobbade med reklam lärde jag mig att en annons som väcker både positiva och negativa känslor är bäst. Det som enbart blir hyllat står sig inte och det som totalsågas håller inte måttet. Så om jag kan väcka känslor åt båda hållen är jag nöjd.
Mons Kallentoft avslöjade också att hans förläggare nu vill att han ska ge ut en diktsamling före nästa deckare, för den kulturella statushöjningens skull.
- Så kulturpolitiskt kan inte jag tänka, så jag tänker absolut inte göra det.

Ljuset segrar alltid

Efter många refuseringar fick Mons Kallentoft tre romaner och en reportagebok utgivna. Han fick fina priser och lysande kritik, men drömmen om att kunna leva på sitt skrivande gick inte i uppfyllelse förrän han gav efter för agentens tjat och började skriva deckare.