- Precis så är ju livet, eller ett samtal. Det ena ger det andra. Men nu har jag två utställningar samtidigt istället, säger han och drar sig till minnes att han ställt ut i Piteå två gånger förut.
- På 70-talet var det bland annat de bilder jag visar på Krokodil nu. De kom till när jag under min utbildningstid läste om det finska inbördeskriget 1918 och slogs av att jag visste mer om vad som hände i Vietnam och Chile än i vårt grannland.
Ämnet är fortfarande så känsligt att 90-årsminnet knappt uppmärksammas alls, trots att det borde vara mera aktuellt än någonsin, menar konstnären.
- De fattiga torpare, arrendebönder och arbetare som gjorde uppror mot missförhållandena, drabbades av fruktansvärda repressalier, att jämföra med vad som hände Franco-motståndarna i Spanien exempelvis.
- Skillnaden är att i alla andra länder i världen där något liknande hänt, har det blivit regimskiften och rättegångar när man väl lyft på stenarna.
- Men de som var aktiva i arkebuseringsplutonerna och fånglägren i Finland fortsatte i politiken. Även dagens politiker har anknytning till dem. Ingen har behövt stå till svars för avrättningarna och tortyren, eftersom förlorarna aldrig blev segrare i ett senare skede.
Om tigandet fortsätter befarar Torsten Jurell att folk kan börja döda varandra igen, så som ofta skett på annat håll.
- Man kan jämföra med forna Jugoslavien. Såren är inte läkta, säger han.
Hustrun Eva Olasons mamma är för övrigt bosatt i Piteå.
- Eftersom jag varit verksam i 32 år har jag en publik. Folk kommer resande till mina utställningar och jag har ställt ut från Tornedalen och Laisvall och neråt.
- Jag har gjort träsnitt med torskhuvudena också. Jag jobbar alltid med samma bild i olika material. Som medusan, hon finns både på linoleumsnittet och reliefen, säger han och visar.
Formspråket är lätt att känna igen oavsett teknik. De djärva formerna betonar de naturella färgerna och vice versa.
- Jag har alltid målat, men egentligen har jag lättare för att ta bort än att lägga till. Skulpturerna är konkava, för jag jobbar i ett stycke och skär eller hugger bort så lite som möjligt.
- För mig är det mycket svårare att modellera fram något, men med linoleumsnitten har jag jobbat på det svåra sättet. De är först tryckta på svart platta och sedan med vit färg. Då uppstår en blå ton, ett optiskt fenomen.
Snart ska han dit i tre månader igen, men först bär det av till utställningar i USA och Italien och efter det väntar flera hemma i Stockholm.
- Jag är fascinerad av tusch och ska fortsätta med det måleriet, säger Torsten Jurell.