Lill-Babs med härlig scenrutin
Konsert: Lill-Babs (sång), Benneth Fagerlund (piano och kör)Plats: Krokodiltorget (Rådhustorget)Publik: Nästan fullt, och utan trängselLängd: 1 timmeE KONSERT
Lill-Babs har inte mycket till röst, brukar ett av omdömena låta. Men vem bryr sig om rösten? Klart att Lill-Babs har röst. En härlig dov stämma som passar hennes pratsjungande stil.
Sångerna kommer med hjärtliga historier, bland annat om en gubbe i Järvsö som täljer hästar av trä. Och det är ju inte svårt. "Det är bara att tälja bort det som inte är hästen", säger Lill-Babs. Den roliga monologen följs av en uppmaning om att det är gott att leva.
Ja, från Krokodiltorget förmedlas livsglädje. Och humöret bland publiken blir bara bättre när hon tar fram "svetthandduken" och torkar pannan ren. "Det är så här ni känner igen mig, va? Svettig." Även om Lill-Babs själv föredrar benämningen "härligt bastuvåt".
När hon kör sina kända låtar, som "Leva livet", "Gröna, granna, sköna, sanna sommar", "Är du kär i mig ännu Klas-Göran", "Tuff brud i lyxförpackning", "Bli en clown" och "Älskade ängel", väcks spontan allsång bland publiken.
Bäst är Lill-Babs när hon väver ihop historier med sånger. Berättelserna om hennes beundran för Sammy Davis JR (som hon också jobbat med) och hur hon tog hand om en 14-årig Paul Anka är härligt framförda med livfullt kroppsspråk och roliga miner. Det framgår ganska tydligt att hon är tacksam för alla människor hon mött och som hon lärt sig något av. Kända som okända.
En del av innehållet torde kännas igen från Lill-Babs biografi "Hon är jag", samskriven med författaren Anna Wahlgren. Det var just Anna Wahlgren som under vad som skulle vara en paus i bokskrivandet lockade fram sorgen i Lill-Babs, de gånger när självförtroendet fått sig en ordentlig törn. Så är det, konstaterar Lill-Babs från scen. Livet går upp och ned, bäst att ta det onda med en stor del av det goda.
Det spelar ingen roll att hon kommer av sig ibland, tappar texten eller glömmer vilken låt hon ska sjunga. Lill-Babs blir som bäst mot slutet av konserten när hon berättar att Lill-Babs har stått i vägen för Barbro. Artistnamnet är hennes front, och bakom den finns en kvinna som faktiskt blir sårad av felaktiga tidningsrubriker. Lill-Babs sätter sig i knäna på främmande karlar, medan Barbro är alltför blyg, berättar hon. Det säger mycket om skiljelinjen mellan artist och privatperson. Under konserten balanserar Lill-Babs (eller kanske jag skulle skriva Barbro?) så fint på gränsen mellan personligt och privat.
Det är också mot slutet av konserten som Lill-Babs kommer publiken riktigt nära när hon sjunger "Om inte du fanns" skriven av Tommy Nilsson. Hyllningen till avlidne Lars Forsell är också mycket fin.
Så jobbar vi med nyheter