Leendet låter läsaren döma
Titel: "Pol Pots leende"Författare: Peter Fröberg IdlingFörlag: AtlasE NY BOK
Därmed inte sagt att dessa element saknas i Peter Fröberg Idlings kartläggning av det som hände i Kambodja eller Demokratiska Kampuchea, som det döptes till när den USA-stödda Lon Nol-regimen störtades 1975.
Journalisten och biståndsarbetaren Peter Fröberg Idling har bott i landet i flera år, kan språket och känner givetvis Kambodjas puls och arv bättre än de flesta.
I korta närmast poetiskt skrivna stycken går Peter Fröberg Idling ut och in i sin berättelse. Det är nutid och han letar överlevande, såväl offer som bödlar, för att intervjua. Alla är av förståeliga skäl inte särskilt intresserade av att berätta.
I nästa stycke skildrar han de historiska händelserna. Vad hände egentligen när de röda khmererna tågade in i Pnom Pehn? Och vem var egentligen Pol Pot?
Den sistnämnda frågan får inget riktigt svar.
Dels beroende på att han är död och dels för att han uppenbarligen gärna höll sig lite i bakgrunden. Men det görs gällande att karln hade ett vinnande leende.
Pol Pot, liksom de flesta andra av de ledande röda kmererna, hade studerat i den gamla kolonialmakten Frankrike. Där sögs de in i marxismen och inte minst i maoismen. I hemlandet gick de med i den kommunistiska gerillan.
Innan de tog makten tycks röda khmererna ha haft ett gott rykte bland bondebefolkningen, men krigsslutet förändrade allt. Städerna tömdes på folk och år noll proklamerades. Snart startade terrorn. Många dog av svält och sjukdomar, men hur många som fängslades, torterades och avrättades är än i dag inte klarlagt. Mellan 750 000 och två miljoner människor.
Författaren konstaterar samtidigt att landet var förött av USA:s mångåriga bombningar, av inbördeskrig och svält. Det dog människor hela tiden.
Det spelar roll, men har ingen avgörande betydelse när vi i efterhand har förstått att Pol Pots revolution var ett misslyckat experiment som urartade i ett bestialiskt och godtyckligt mordkaos.
1900-talets värsta folkmord, skrev någon, men det stämmer givetvis inte.
Det är tveksamt om folkmord ens är rätt epitet. Vi talar väl snarast om massmord på den egna befolkningen. För alla offer saknar det förstås betydelse.
1978 besöktes landet av författaren Jan Myrdal och tre andra svenskar. Denna resa är ett viktigt element i Peter Fröberg Idlings berättelse. Hur kunde dessa svenskar missa vad som pågick?
Två av dem ställer upp i efterhand och berättar om resan och om den ånger de känner över att de inte förstod någonting. Jan Myrdal är mer svårflörtad och han vägrar låta sig intervjuas.
Nå ja, de svenska resenärerna var i gott sällskap. När Vietnam störtade regimen och drev ut de röda khmererna i djungeln fick Pol Pot fortsatt stöd av bland annat USA.
Röda khmererna var länge Kambodjas officiella representant i FN. Se där något vi kanske kan lära av historien.
"Pol Pots leende" är en färgstark och suggestivt skriven berättelse av en ödmjuk och sårbar författare som överlämnar dömandet åt läsaren.
Så jobbar vi med nyheter