"In search" är namnet på Annalena Törnströms nya utställning, men också på en av oljemålningarna som publiken får se.
Hon kommer från Sandviken men har bott i Umeå sedan länge. Annalena Törnström har varit verksam sedan 1974 när hon gick estetisk folkhögskola i Årjäng.
– Då började konstbanan. Det har varit hela livet.
Hon har hållit på och "kucklat" och byggt saker sedan hon var liten. Första riktiga inspirationen var när hon såg en utställning med informell konst, av den typ som danska Cobragruppen ägnat sig åt.
– Jag kanske var 15 år. Jag blev helt skakig. "Men herregud, det här är ju min värld", tänkte jag. Där valde jag nog yrkesväg. Jag kände igen mig i det. Det var barnsligt måleri, som var på sin topp på 60-talet som mest.
Hon känner fortfarande att hon till viss del är kvar i det. När hon gör sina stora målningar i dag jämför hon tankegångarna med att skjuta en pil mot en piltavla, att sikta "lite bredvid" för att hamna mitt i prick.
– Jag känner i dag att fastän jag gått via estetik, klassisk utbildning och läst konsthistoria finns ändå i mitt grundspråk förlängningen kropp – duk. Konsten för mig är en förlängning av min kropp.
"Hon" i blandteknik broderi/kollage visar en skulpterande bredd i Annalena Törnströms skapande.
Hon är målare, men också grafiker, och känner sig mest hemma i olja. Hon minns tillbaka till ett mer brutalt skapande med oljemålningar i Lofoten på 80-talet där de naturliga färgerna i landskapet och det figurativa i bergen var en spännande upplevelse.
En speciell period var på 90-talet när hon vände sig mycket inåt för att söka ett ursprung, inspirerad av boken "Resan till Celebes".
– Kring den grejen var det mycket utställningar. Jag fick ett jättebra galleri i Stockholm, tvåårigt stipendium och resestipendium. Det var en stark period som betydde mycket.
I utställningen visas också en del mer "föreställande" verk som "Minnen", i en serie om fem målningar, en textilpräglad hyllning till hennes eget ursprung.
"In search" heter Annalena Törnströms utställning i Piteå.
– Det innebär väl att jag alltid söker, att man aldrig kan veta. Konsten ligger för mig väldigt nära kaos. Kaos är essensen i vår tillvaro. Vi vet inte om vi dör i morgon eller vad allt det här handlar om. Jag vill närma mig kaoset, men strävan är att få någon sorts ordning. Kaos – ordning är essensen av det jag håller på med.
En dragkamp?
– Kanske. Jag kan älska att måla det kontemplativa och sköra och tänka "Vad skönt det är. Man ser vad det blir" (skratt). Och sedan vill jag ändå bara ut i det här kaoset också, när kroppsspråket kommer in och jag bara snurrar runt i något slags kaos och jag inte kan sluta förrän jag snurrat till det ordentligt.
Färgfest råder på huvudväggen i Piteå konsthall just nu.