Lawe Söderholm, 77, har ägnat två år till research och skrivande av sin nya bok ”Sprid ljus över ondskan”. Den nyutgivna romanen handlar om mäns våld inom den laestadianska kulturen och utspelar sig i norra Sverige och norra Finland. Fokus ligger på den kuvade och förtryckta kvinnan, som i sektliknande förhållanden utsätts för våld av både makar och predikanter och som lever utan stöd från vare sig församling eller lag.
– Den här boken vill peka på kvinnornas lidande inom laestadianismen. Bokens karaktärer är fiktiva men de bygger på det kvinnor inom rörelsen har berättat för mig personligen, bland annat en kvinna jag talat mycket med som vittnar om hundratals våldtäkter inom hemmet över ett tidsspann på flera år, säger han.
Manlig dominans
Allt eftersom jobbet med boken fortskred trädde fler kvinnor fram som berättade om våldtäkter och misshandel.
– När det spreds att jag jobbade med det här kom det fram fler kvinnor som berättade om sig själva och andra, kvinnor som varit med om hemska saker inom den här rörelsen och som lider mycket, säger han.
Den manliga dominansen inom rörelsen blir tongivande när romanens kvinnor framträder i sin utsatthet. Kvinnan han talat med, som han kommit i kontakt med via en bekant, har numera brutit sig lös från församlingen, däremot utan upprättelse.
– Maken säger att det inte finns våldtäkt inom äktenskapet. Jag kollade upp det med andra laestadianer och de jag frågat säger samma sak. En sa klart och tydligt: ”Du det finns inget som heter våldtäkt i äktenskapet.” Svensk eller finsk lag, det skiter de i. För dem har mannen alltid rätt. Kvinnan skall i princip vara tyst, och de menar att blir man våldtagen är det inte något att klaga över, säger han.
Lawe Söderholm säger att ett av problemen är den ”förlåtelse” som praktiseras av laestadianska församlingar.
Bekännelserit ett problem
– De flesta laestadianer är vanliga, hederliga människor, men de har en aspekt i deras tro som är problematisk, den så kallade ”förlåtelsen”. Den går ut på att när församlingen förlåtit en gärning så får gärningen aldrig pratas om igen. Om vi då tar exemplet där en våldtäktsman bekänner sitt brott och förlåts inför församlingen, då får saken aldrig mer dryftas. Den får inte heller tas upp med polis eller annan laginstans – då blir man utfrusen ur församlingen. Rörelsen är otroligt sluten på det sättet.
Redan innan boken släppts har han stött på folk som vill hindra honom att skriva den, då framför allt inom den laestadianska rörelsen.
Trampar på tår
– De som hunnit läsa boken har varit väldigt positiva, men det har också förekommit motstånd och även indirekta hot. En person kom fram till mig på en bar och frågade vad det var jag skrev om. När jag sa att jag skriver om mäns våld inom laestadianismen sade han: ”Det där ska du inte skriva om. Guds vrede kan drabba dig genom människor.” Så jag trampar en del människor på tårna med den här boken, säger han.