Kunskapstörstande konstveteran
Resultaten av Barbro Holmströms måleri hänger på många offentliga platser i landet. För sju år sedan tog det stopp med naturmåleriet, vilket ledde till mera abstrakta uttryck.
"Känslor och tillstånd" kallar Barbro Holmström sin utställning.
Foto: Robert Lundberg
- Det började för sju år sedan. Jag tyckte att allt jag gjorde såg likadant ut och tänkte att jag måste förändra mig för att kunna fortsätta att måla. Att förmedla något genom att göra bilder av vad jag ser och upplever är egentligen det enda jag kan tänka mig att syssla med, säger Barbro Holmström.
40 års skapande
Hon har fått kämpa för varje penseldrag, som varit rent fysiskt smärtsamma att utföra. I skolåldern drömde Barbro Holmström om att få studera på konsthögskolan i Stockholm, men giftermål och barn kom i vägen. Senare, efter skilsmässan, hade hon hunnit med så mycket självstudier att Konstfack inte lockade längre.
- Nej, det hade varit som att börja om från början. Jag arbetade som bildlärare på högstadiet i drygt fem år, men det kunde jag inte fortsätta med på grund av mina reumatiska besvär. Jag har inte kunnat förvärvsarbeta sedan dess, men jag har satsat helt och hållet på måleriet.
I fjol vintras visade Silvermuséet en stor retrospektiv utställning av Barbro Holmströms 40-åriga skapande. Halva den tiden har hon nästan enbart målat naturmotiv. Nästan lika länge, i 15 år, samarbetade hon med nu nedlagda Gammelstads handväveri som hon gjorde förlagor till.
Vävarna hänger i många offentliga lokaler, bland annat på svenska ambassaden i Japan.
Svårare sälja abstrakt
Naturen målar hon bara på beställning numera. Då sitter hon ute i det fria och skissar först.
- I naturmåleriet är mycket givet, jag målar det jag ser, även om det är mitt sätt att se förstås. Att måla abstrakt tar oftast mycket längre tid för mig. Då börjar jag med en vision istället för en skiss, bilden förändras under arbetet.
- Ibland får jag bara en impuls och då är målningen klar på ett par dagar. Att stanna i tid är det svåraste, det gäller att känna efter.
En följd av motivbytet är att hon inte säljer lika många målningar som tidigare.
- Jag är ålderspensionär nu och är glad om jag får in pengar till materialet. Men innan jag blev sjukpensionerad var jag tvungen att leva på min konst i tio år. Då krävdes det självdisciplin!
Kunskapstörst
Trots att Barbro Holmström målat sig igenom 21 ämneskurser hos Hermods, läst konsthistoria på egen hand och ägnat flera somrar åt kurserna i Sunderbyn, ser hon till att skaffa nya lärdomar.
- Jag går på så många konstutställningar jag kan. Man lär sig mycket genom att se på andra.
Med tacksamhet nämner hon Piteåkonstnären Sture Berglund och flera andra lärare i Sunderbyn som uppmuntrat henne. Hon har inte varit rädd för att experimentera sig fram till ett eget uttryck. När hon målade naturen var akvarell något av hennes specialitet och två abstrakta akvareller är med i den nya utställningen. Sådana ska det bli mer av redan under våren:
- Nu när ljuset kommer tillbaka känns det som om jag bara vill måla akvareller ett tag.
Terpentin i oljan
Barbro Holmström tycker om olja också, för att den är kladdig. Dess yta gillar hon däremot inte.
- Jag vill ha matta bilder och förtunnar oljan i terpentin för att få fram mattheten. Därför förväxlar många min teknik med akryl, men det torkar för snabbt för mig. Jag använder sällan något annat än penslar som redskap, men mina målningar är inte detaljerade.
Tekniken tilltalar många privatpersoner som knackar på i bostaden, där vardagsrummet är ateljé.
- Många söker upp mig hemma, det är där jag har sålt det mesta av min konst. Jag får beställningar också, kanske med ett foto som förlaga. Att vara så bunden till en redan färdig bild vill jag inte vara när jag målar fritt, kanske är det därför jag dras allt mer till det abstrakta skapandet.
Så jobbar vi med nyheter