Kulturer som krockar

I onsdags kväll föresläste Ingela Olsson för 80-talet intresserade på stadsbiblioteket i Piteå. Hennes kulturella samhällsengagemang började 1971 med att hon blev lärare i svenska för invandrare. Sedan fortsatte hon som arbetskonsulent på arbetsmarknadsinstitutet och därefter som chef för den kommunala Invandrarbyrån i Helsingborg.
Känn dig själv
Förutom sin arbetslivserfarenhet har hon studier i religion, psykologi, etik och antropologi att luta sig mot.
Att hon är noga med att underbygga sina påståenden med fakta, fick de som nappat på vuxenskolans och bibliotekets inbjudan erfara under föreläsningen som varade i över tre timmar.
- Egentligen behöver varje kultur så lång tid. Det här var en kortversion, sa hon när hon berättat om vem som kommer till Sverige och varför, vilka strategier den svenska och andra kulturer haft och har för att överleva, skillnaden mellan grupp- och individkultur och lite om olika sätt att fostra barn och ungdomar i en ny kultur
Ingela Olsson anlitas av såväl myndigheter som offentliga och privata företag - hon betraktas som expert av alla som behöver kunskap om människor från andra andra kulturer.
Hennes böcker och en cd med utdrag ur föreläsningar används ofta som studiematerial i olika sammanhang, men är skrivna för alla som är intresserade.
- Till Sverige kommer tusentals människor från alla världens hörn varje år. Möten med dessa unga och gamla människor kräver kunskap om andra kulturer och religioner. Det får vi genom att lära oss mer om vår egen kultur och förstå våra egna värderingar, sa hon inledningsvis.
Om integration har Ingela Olsson uppfattningen att den alltid måste vara frivillig, annars förvandlas den till sin motsats som är assimilation.
- Man överger inte ursprunget utan att tillföra något nytt och det kan inte ske med tvång som till exempel genom lagstiftning. Alla försök i den vägen har misslyckats på hela jorden, så den politiska väg vi är inne på nu med exempelvis tvingande svenskundervisning är farlig, sa hon.
Nej till krig
Ett centralt budskap som Ingela Olsson återkom till gång på gång, var att det tar tre generationer att komma över ett krig. Det finns många studier som visar vad det kan leda till, trots det har Sverige nästan ingen beredskap alls för att ta emot flyktingar med svåra trauman.
Så är det för övrigt på många områden - trots att kunskap finns från FN till lokal nivå om hur olika problem med kulturkrockar kan undvikas, används inte kunskapen i den utsträckning som behövs. Men en sak kan alla göra, tycker Ingela Olsson:
- Demonstrera mot alla krig! Själv har jag nästan blivit yrkesdemonstrant efter allt jag sett om hur krig påverkar människorna.