Sedan mitten av 90-talet har svenska folket fullkomligen översköljts av trender som förändrat bokutbudet och lett till korsbefruktningar. Bok har blivit film och film har blivit soundtrack och roliga leksaker för barnen. <br /><br />Deckarvågen är tydligast att urskilja och den tycks aldrig få sitt slut. Utan tvekan är deckare perfekta för hängmattan, men är det bra att bara läsa deckare? Deckare har blivit en stor genre efter att författare som Liza Marklund och Henning Mankell har nått topplaceringar på svenska försäljningslistan. Deckargenren skulle aldrig ha blivit stor om det inte vore för den sänkta bokmomsen eller pocketboken. Detta lättillgängliga format tryckt på skitbilligt papper. Jag är inte ute efter att glorifiera mig själv. På samma sätt som jag lyssnar på kommersiell musik läser jag också <br />lättuggad litteratur. Senast plöjde jag Mats Strandbergs "Jaktsäsong". Men åter till deckarna.<br /><br /><br /><br />Historier med samma upplägg är onekligen ett vinnande koncept. Alla läser Camilla Läckberg, Åsa Larsson, Marklund och Mankell, men är det någon som reflekterar över hur lika berättelserna är? Deckare är en viktig del av skönlitteraturen, vad jag varnar för är likriktning. Att alla läser samma typ av litteratur innebär stagnation i bokutbudet. Förlagen märker att genren går hem och väljer att prioritera deckarförfattare. Om det ska vara på det viset är inte litteraruren levande eller fri.<br /><br />Deckare finns att köpa på bensinmackar och i matvaruaffärer. När gick du senast in i ett antikvariat, blåste dammet av en gammal inbunden bok och tog del av en icke-kommersiell litteratur?<br /><br />Den oerhörda Potter-hysterin kan härledas ungefär tio år tillbaka. Som vikarierande kulturredaktör märker jag hur många notiser som handlar om J K Rowling och hennes Harry Potter. Böckerna säljer slut på nolltid och författaren håvar in pengar. Jag är helt för att författare ska kunna leva på sitt hantverk, men få verkar värna om konstverkets integritet. När berättelsen lämnar sin ursprungliga form och blir till slit och släng-produkter är den inte längre konstnärlig. Jag måste erkänna att jag inte läst en enda bok av J K Rowling, och jag vill poängtera att jag är medveten om att redan nämnda författare skriver bra, det är konsumtionen jag är ute efter att uppmärksamma.<br /><br /><br /><br />Litteraturen har blivit en obehaglig handelsvara. Utbudet är enformigt och tunt. Samtidigt debuterar så många bra författare inom de smala genrerna. Jag har varit fast i den lättillgängliga litteraturens fälla och läst chiclitteratur som Candace Bushnell (Sex and the city) och andra sockrade berättelser. Skönlitteraturen är grovsalt och tunga dofter. Den är rå och ohämmad. Och den allra bästa skönlitteraturen är den som väntar på att bli upptäckt.<br /><br />På mitt nattduksbord hemma ligger Björn Ranelids debutroman "Den överlevande trädgårdsmästaren" och väntar på att bli läst. Låt oss gå tillbaka till en litteratur som inte resulterar i merchandise (dockor, muggar och pennor). Låt oss hjälpa förlagen hitta nya stjärnskott genom att refusera det kommersiella utbudet på topplistorna.<br /><br />
