- Kroppsspråket är oftast den första kontakten med, och det första intrycket av, en annan människa. Min yngsta dotter är utvecklingsstörd och när hon var tre år lärde jag mig teckenspråk. Sedan dess är jag fixerad och nu har jag jobbat med kroppsspråket i snart 30 år, säger Annastina Eriksson, konstnären som har sin bostad och arbetsplats på Renön.
Mask och ansikte
Katarina Öquist är mest känd som Katarina K med verkstad och butik i centrala Piteå.- Jag jobbar med funktion och estetik när jag gör bruksföremål. Nu känner jag att jag måste öva mig på det konstnärliga uttrycket, det finns massor med olika saker att spegla och jag är med bara på ett litet hörn. Jag tycker om att jobba tematiskt vid såna här tillfällen, men mamma är bättre på det för hon är mer van.
Affärsvärlden
Katarina Öquist säger att hennes intresse för människor och budskap vaknade när hon läste marknadsföring och sedan arbetade som säljare.- I den här utställningen har jag koncentrerat mig på ansiktet och för första gången gjort masker i keramik. För mig har masker lite negativ betydelse, eftersom de på ett plan signalerar att bäraren inte är ärlig.
- De är också ett slags skydd och det är positivt, för vi behöver ett filter mot omvärlden. Jag tror att alla människor har en hel garderob full av masker som vi använder oss av i olika situationer.
Annorlunda i Japan
Annastina Eriksson har fokuserat på kroppen, om än hon också gjort några ansikten i glas och rakubränd lera. Ambitionen har varit att uttrycka spontana reaktioner och motsägelser mellan vad man menar och vad man visar.- Kroppsspråket är det mest universella språk vi har, men vi blir ofta också misstolkade när vi använder det.
- Det fick jag inte minst erfara i Japan, där man till exempel inte får vifta med armarna utanför kroppen om man inte vill väcka negativ uppmärksamhet. Tänk dig det med mitt yviga kroppsspråk!
Hon tror också att kroppsspråket ändras ju äldre man blir:
- I livet påverkas vi av människor och platser och tänker annorlunda med tiden. Då rör vi oss annorlunda också. Samtidigt är kroppspråket typiskt, man behöver bara ställa sig på Gågatan och titta på hur folk går för att kunna avgöra om det är en man eller en kvinna, ung eller gammal.
Katarina Öquist håller med, med förbehållet att ansiktet nog ändå säger mest om en människa. I de objekt som nu hänger i PT:s foaje har båda på sitt sätt försökt fånga det genuina i kroppens språk.