Det gör att målningarna känns moderna och tidlösa på samma gång och antagligen är det förnyelsen av något välkänt som går hem hos folk.
Sällan har så många lovord haglat över en foajekonstnär som inför Annica Waaras utställning i PT-huset, och det långt innan den kommit på plats.
- Jag har alltid fått höra att skulpturer är min starka sida. Men när jag fick SKUM-priset i teckning 2002 gav det mig självförtroende att börja måla. Efter den första utställningen med hälften teckningar och hälften målningar fick jag så bra respons att jag fortsatte, säger Annica Waara.
Det betyder inte att hon slutat skulptera. Hon brukar först göra en skulptur i lera, som hon sedan överför till renskinn.
- Min nya grej är lampor i renskinn. Jag har med en renskulptur i foajeutställningen, men det är ingen lampa. Det andra är verk från en stor utställning i Skellefteå i våras och så lite splittrade grejer som jag gjort då och då. Allt är ganska nytt.
Planerar konstaffärer
En ung samisk kvinna (23 år) som målar och skulpterar så att folk blir berörda, uppmärksammas förstås i allt större sammanhang. Hittills har såväl arbete som pauser gått av sig självt, men i år har Annica Waara startat eget företag och gjort en affärsplan för att marknadsföra sin konst. Dessutom planerar hon att flytta från föräldrahemmet i Tärendö. Där bosatte sig familjen när hon var elva år. Tills dess bodde de i Gällivare.- Jag måste ju bli vuxen, jag kan inte bo hos mamma och pappa jämt. Fast jag skulle vilja börja smida också. Min pappa är smed så vi har tillgång till en smedja hemma, men det får bli ett senare projekt.
- Mamma syr kläder i skinn och vadmal och gör kåtadukar. Båda har bidragit till den kåta som jag ska ha som turnerande galleria, säger Annica Waara och visar en ritning på hur det kommer att se ut med belysning och andra detaljer.
Galleri i kåtan
Invigningen av kåtagalleriet sker på Liseberg i Göteborg 17 november-23 december. Inbjudan fick hon vid förra årets julmarknad, när hon var där och bakade bröd i Arjeplogsbyn på området. Annica Waara ska ha fyra vernissager med olika teman varje vecka. Förutom målningar och skinnskulpturer ska hon ställa ut textilier och porslin som även kommer att finnas hos återförsäljare. Att marknadsföra sig själv tycker hon inte är det minsta jobbigt:- Mest spännande är det att se om jag ska klara av att genomföra min nya ide.
- Till kåtan ska jag senare bjuda in andra konstnärer, främst samiska, som vill turnera runt i Norden.
Annica Waara samarbetar även med Riksutställningar och Malmö museer i höst. Första oktober har hon vernissage i Malmö, för en grupputställning som hon arbetat med i två år och som senare ska turnera i landet.
- Som konstnär jobbar man ofta ensam, men nu har jag fått kontakter med andra som jag kan genomföra ideer med. Jag har lärt mig hur man jobbar i grupp och det leder till nya utställningar. Att ha projekt känns jättekul.
Nordisk resa
Annica Waara har inte gått någon längre konstutbildning utom kulturskolan i grundskolan och en sommarkurs samt praktik i Sunderbyn.På gymnasiet gick hon ett program med inriktning mot konst och form i Luleå.
2002 var hon en av två unga svenska bildkonstnärer som medverkade i den nordiska kulturbussen, en kulturell rundresa i Norden som avslutades med en grupputställning i Stockholm.