Tonläget i den nya utställningen handlar om saknaden efter hustrun och konstnärskollegan Marianne Öqvist som gick bort för ett år sedan, efter att ha kämpat mot sin obotliga cancersjukdom i fem år. Influenserna kommer ofta från Bengt Franks arbete med websidor och layout, som han sysselsätter sig med vid sidan av konstnärskapet.
- Jag har gillat ugglor och andra fåglar sedan jag var barn. De här till exempel är otroligt asketiska, säger bodensaren som blivit Luleåbo och visar en målning med svarta ugglor och röda läppar.
Läpparna ser ut som avtryck och kom dit efter ugglorna.
- Varför jag tyckte att de passar i målningen vet jag inte riktigt, de säger mig kanske att jag längtar efter en kvinna. Ska jag gå vidare? Tomheten efter Marianne är stor, jag saknar henne oerhört, säger Bengt Frank.
Tillsammans och ensam
Han visar installationen som är ett starkt uttryck för saknaden.Det är två vanliga avloppsrör i plast som han hittade på återvinningsmarknaden. Ett av dem har prislappen kvar. Det andra har fått ett streckansikte i tusch.
- Det är vi, Marianne och jag.
I en av de mindre målningarna titulerad "Solo" kommer formen av den ena figuren tillbaka i repris. Bredvid den hänger en målning i samma format och med samma formspråk titulerad "Väntan", men här är figuren hämtad från en japansk tomte som Bengt Frank hittat på webben. Så där fortsätter det, allt både hänger ihop och talar för sig självt.
Psalmtexter
Konsthallens besökare kommer förmodligen att först lägga märke till de tre stora vitmålade relieferna som liknar moln och som fått varsin liten mörk siluett av en folkvagnsbubbla. Går man närmare ser man att varje moln - eller är det kanske mönstret från en låglandsko? - inramats av texter ur kända psalmer, till exempel "Blott en dag". Triptyken kallar han "Barnatro".- Bäst trivs jag när jag är barnslig. Jag börjar såga utan att tänka och så blir det blomställningar eller moln eller vad man nu kan associera till.
- Jag tänkte först måla en inramning runt det vita, men så kom jag på att jag ville skriva något istället. Varför det blev psalmtexter vet jag inte, men "Blott en dag" återkommer i den här målningen, säger han och visar en av de två största i utställningen.
Den går i röda toner och tituleras "Som din dag så skall din kraft ock vara". Han använder vinylfärg som torkar fort och ger en matt yta i motsats till akryl. Den målade kvadratiska duken får ett grafiskt uttryck i förhållande till väggen bakom, eftersom de olika röda nyanserna flyter in i varandra inne i målningen.
En målning på plexiglas föreställer tre änder som tydligen samtalar. Alla har ett stort öga på bröstet, som om de iakttar betraktaren och inte tvärtom. En av dem har en pratbubbla utan text, som om det inte är meningen att människorna ska förstå konversationen.
- Först hade jag text i pratbubblan, men jag tycker det är bättre utan, säger Bengt Frank och tillägger återigen:
- Varför vet jag inte. Det bara känns.