Konst som manar till aktiviteter

En konstutställning som uppmanar besökarna att röra på och använda sig av nästan allt som visas för att stimulera till egna berättelser och bilder hör inte till vanligheterna. Nu finns en sådan i Piteå, som vänder sig till barn från tre år och äldre.

Satu Takkinen, längst till vänster, visar besökarna en av de runda bilderna i grundfärger, som kan tas ner och rullas så att det går att upptäcka  olika saker i målningen. I förgrunden skulpturerna gjorda av pet-flaskor som representerar olika karaktärer och sinnestämningar och som kan "vandra runt" med barnen i utställningen och användas för att skapa olika berättelser. I mitten en station där barnen kan skapa själva.

Satu Takkinen, längst till vänster, visar besökarna en av de runda bilderna i grundfärger, som kan tas ner och rullas så att det går att upptäcka olika saker i målningen. I förgrunden skulpturerna gjorda av pet-flaskor som representerar olika karaktärer och sinnestämningar och som kan "vandra runt" med barnen i utställningen och användas för att skapa olika berättelser. I mitten en station där barnen kan skapa själva.

Foto: Robert Lundberg

PITEÅ2013-10-29 06:00

"Konst för småfolk" kallar konstpedagogerna Margit Mendiant och Satu Takkinen den utställning de producerat och som visas i Piteå konsthall på Stadsbiblioteket till och med 17 november. Den består av olika stationer som ska aktivera besökarna i syfte att stärka jagkänslan, fundera kring relationer och upptäcka bilder.

– Det behöver inte vara mellanmänskliga relationer, barnen kan bygga vilka berättelser de vill utifrån vad de känner, säger Satu Takkinen.

Först möts barnen av en station med figurer som är skulpterade med petflaskor som bas. Var och en uttrycker olika slags känslor och sinnesstämningar och det är tillåtet att välja någon att ha med sig när man vandrar vidare.

– Vi kallar dem konstisar, ett mellanting mellan konst och kompis som kan bland annat kan trösta, skratta, gråta, och skapa olika situationer, säger Margit Mendiant.

Fantasirullning

Nästa station består av fyra ganska stora runda målningar i var sin grundfärg. Dem är det tillåtet att ta ner från väggen och rulla runt, för att kunna söka olika saker beroende på hur man står.

– Till de runda målningarna hör papperskikare så att man kan begränsa synfältet och vara nyfiken i en strut. Barnen får sin egen fantasi i rullning genom att rulla de här målningarna, de ser hur mycket som helst trots att till exempel den blå är väldigt abstrakt, säger Margit Mendiant.

Den tredje stationen ä målningen "Livet" som de båda konstpedagogerna gjort tillsammans av en gammal duk från förrådet som de återanvänt.

– Vi började måla på var sin sida, sedan bytte vi. Vi tänkte inte att det skulle bli något estetiskt, utan ett landskap med olika överraskningar som kan tolkas hur man vill. Samtidigt är det ett bra pedagogiskt redskap för att väcka tankar om konst när vi möter barnen som kommer, säger Margit Mendiant.

– Ju mer vi tänker kring den här utställningen destor fler idéer får vi. Det är första gången vi jobbar ihop och det är som om våra tankeströmmar flyter i samma flod, allt har gått lätt, säger Satu Takkinen och får medhåll.

Blir välbesökt

Vid en fjärde aktivitetsstation finns långa sjalar i olika färger, samt små pappersark och kritor.

– Jag köpte en massa sjalar när jag var i Indien och vi tänkte att de till exempel kan användas till att skymma eller avgränsa vissa delar av målningen, eller till att skapa miljöer med färgtema eller vad som helst, säger Margit Mendiant.

– På dagarna har vi fulltecknat med förskolor och skolor som vill komma. Innan de lämnar oss samlar vi varje grupp här och så får de rita små bilder som vi sedan gör collage av. När collaget är färdigt skickar vi det till dem i ett pappersbrev.

– Miniformatet är bra, det är lättare att våga när det man ritar inte behöver vara så stort, säger Satu Takkinen.

Evighetsmaskin

På skoj funderar hon över om hon och kollegan kanske blir utfrysta från konstvärlden nu när de lär barnen att det är tillåtet att röra allt i en utställning, men hemmavid har hon hittat en fantastisk motvikt. I ett hörn, som avskärmats för att barnen inte ska kunna känna utan bara betrakta, står en evighetsmaskin. Allt utom kulan som den förflyttar är av trä och den är mycket vackert målad.

– Inhägnaden kan också ses som symbolisk, om det nu är meningen att vi ska lära barnen etablerad utställningskultur, säger Satu Takkinen.

Hon berättar att en gång när hon kom till sitt föräldrahem med barnen hade hennes pappa något att visa.

– Då hade han gjort den här, det var 1997 och den har ingen utom vi i familjen sett tidigare, säger hon.

Ilmari Takkinen, som gick bort för sex år sedan, arbetade under sina yrkesverksamma år som konstruktör på Sieverts kabelverk. Han gjorde många uppfinningar åt dem.

Evighetsmaskinen tar ungefär två minuter på sig att gå runt ett helt varv innan den börjar om. Kulan åker både uppåt och nedåt, ett fascinerande skådespel som samtidigt är kontemplativt att se på.

Bemannat

Satu Takkinen och Margit Mendiant kommer att finnas i konsthallen under kontorstid och även de två helgerna efter allhelgona.

– Vi kommer att ta emot grupper och andra som kommer för att vara redskap mellan betraktaren och konsten, säger Satu Takkinen.

– Nästa helg är de stängt från fredag till söndag, men annars mixar vi så att någon av oss kan vara här nästan hela tiden. Vi vet ju inte hur mycket besökarna vågar göra om vi inte är med, säger Margit Mendiant.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!