Frihetslängtan och gestaltning av nuet förenar på olika sätt de bilder som Roland Pantze från Arjeplog och Anders Sunna, Jokkmokk, målar. Teknikerna är olika, motiven likaså, och trots vissa gemensamma nyanser råder inget tvivel om vem som målat vad. En av Konstföreningens värdar för utställningen, Margit Mendiant, summerar hängningen:
– Kontrasterna är så tydliga att det har varit ett nöje att hitta möten i bilderna.
Roland Pantze målar i olja och har i många år haft lodjur som huvudmotiv i sin naturnära konst. Förr jagade han dem för skinnens skull, nu söker han upp djuren för att han vill måla dem.
– Jag har länge bott i lugnet utanför Arjeplog, för att ha möjlighet att ge mig ut i det ljus och den stämning jag vill. Nu är jag konsekvent trogen mitt ursprung och har valt målningar från den ostörda årstiden.
– Den fanns förr, när inte skotrarna kunde köra i sådan snö. Det kan de nu, men jag har fått uppleva den där tidlösheten när skogen lever sitt eget liv i midvinterljuset, säger Roland Pantze.
Han gick gymnasiet på Strömbackaskolan och hade sin allra första utställning i Piteå för många år sedan, men värjer sig generellt från alla slags tidsangivelser. Han vill ta nukänslan i naturen in till ateljén och ger ett exempel på vad han menar:
– När jag mötte ett lodjur på tre skidlängters avstånd möttes våta blickar. I den stunden befann vi oss i ett komprimerat nutillstånd som är lätt att förlora. Därför vill jag aldrig botanisera i när något hänt.
Anders Sunna arbetar i en blandteknik som omfattar "allt" som han säger. Han beskriver nukänslan och tidlösheten i sina målningar som skildringar av hur samerna har det i dagsläget.
– Mina bilder handlar om att samma tillstånd gäller nu som tidigare när det gäller hur Sverige ser på urfolk. Det är bara det att det sägs på ett lite snyggare sätt numera.
– Personligen har jag blivit mycket gladare med åren, men mina bilder är argare. Jag målar inifrån mig själv, motiven är upplevelser och historier jag hört berättas, säger Anders Sunna.
Roland Pantzes favorit bland kollegans utställda målningar har med ljuset i den att göra. Titeln "På svarta listan" syftar på hur en majoritet kan svärta ner en minoritet och hur problemen istället för att bryta ner kan stärka minoriteten. Något Anders Sunnas egen släkt varit med om.
Anders Sunna väljer Roland Pantzes "Kylans ljus" som sin motsvarande favorit.
– Man kan nästan ta på kylan, jag vet ungefär hur kallt det är i bilden, säger Anders Sunna.
De är överens om att deras målningar passar att hänga tillsammans trots olikheterna.
– Färger, blickar, djuren går bra ihop. Utställningen visar också en bra kontrast i hur vi arbetar. Vi står båda på barrikaderna med våra olika uttryck, säger Roland Pantze.
På samernas nationaldag 6 februari arrangerar Sameföreningen en andra vernissage.