Katarinas färgstarka kattor åter målade på duk

Foajén var full med folk i lördags, när Katarina Fallholm presenterade sina "himlakatter" i akrylteknik. Hon berättar att hon var som mest produktiv med måleriet för omkring fem år sedan, men två utställningar i Luleå och en i Stockholm resulterade i att alla tavlor såldes. Det var Katarina Fallholm inte riktigt beredd på:
- Jag målar grejer som jag upplevt så det var jättejobbigt, som att sälja sina barn!
- Som tur var hade jag fotograferat målningarna och kunde bland annat göra en barnbok till min son Max av bilderna. Den handlar om hans dagistid och vad han gjorde med sina kompisar.
Föräldravänligt
Boken går fortfarande att köpa och till den hör en cd där Katarina Fallholm berättar innehållet och sjunger bokens vaggvisa om och om igen.
- Jag tänkte faktiskt mest på föräldrarna när jag gjorde boken, att den skulle vara enkel men med kvalité.
- Texterna är inte långa, för det är roligare att prata om bilderna än att upprepa samma sak kväll efter kväll. Likadant med vaggvisan, upprepningen är väldigt uppskattad.
Affischälskare
Sedan målningarna sålde slut har Katarina Fallholm inte målat förrän nu, mest för att hon inte hunnit. Men hon gjorde tryck på canvas och sådana är med på foajéutställningen. Det övriga har hon målat hemma i tv-soffan.
- Jag vill gärna vara nära min familj och jag kan inte sitta sysslolös framför tv:n , så min man får stå ut med att soffbordet är fullt med grejer.
- Jag gillar att gegga med färg och nu när jag skulle måla nytt för Piteå funderade jag ett tag på andra motiv, men kom fram till att jag verkligen vill måla just katter. Blommor och kor kan också få hänga med på ett hörn.
Katarina Fallholm gillar akryl för att färgerna är klara och torkar snabbt. Fast som liten började hon med oljefärger - och blev avskräckt för alltid.
- Jag gjorde affischer, härmade Toulouse-Lautrec som jag älskade. Sedan jag blev äldre har jag ritat mycket kläder, bland annat gjorde jag två kollektioner i läder och mocka på den tiden jag jobbade som flygvärdinna i Saudiarabien, stationerad i New York.
Speciell sömmerska
Trots uppmuntran att fortsätta, ville Katarina Fallholm inte ge sig in i den branschen, men hon ritar fortfarande sina egna kläder. Den utbildade scensömmerska som syr upp dem bor också i Luleå. Hon heter Ulla Ambursley.
- Vi träffades på föräldrautbildningskurs i och med våra graviditeter och jag är mycket glad över att hon vill sy åt mig.
- Hon vill bara arbeta med äkta tyger. Om jag säger blixtlås vägrar hon, allt ska vara riktigt hantverk. Hon är perfektionist.
- Jag hade båda kjolarna i en kreation som hon gjort under uppträdandet vid Allsång på Skansen. Alla undrade vem sömmerskan är så jag sa hennes namn i tv:s direktsändning, för hon är verkligen en speciell norrbottning.
- Många artister och designers är nyfikna på mina scenkläder, säger Katarina Fallholm.
Ny repertoar
Apropå sång förklarar hon att 80 procent av hennes dagliga tid tillbringas med att repetera in en ny repertoar.
- Förut har jag hållit mig till det lyriska facket, Carmen är väl det mest dramatiska jag sjungit hittills. Nu känner jag att det är rätt tid att på allvar ge mig på den dramatiska repertoar som finns för mezzosopraner.
Katarina Fallholm säger att hon fått många förfrågningar om att sjunga sådant under årens lopp, men att hon varit rädd för djupet i dessa operaroller.
- Nu är jag 45 och har kanske tio år kvar av min sångkarriär. Jag förstår smärtan och ilskan i rollerna bättre och inser att jag faktiskt även kan vara en dramatisk människa privat.
Hoppas på operaroll
Hon beskriver det som en underbar känsla att hitta allt detta vid den tidpunkt i livet hon nu befinner sig och säger att hon gärna vill göra roller igen.
- Nu är min son tio år och jag mår inte lika dåligt av att vara borta ifrån honom längre perioder. Men konkurrensen i operavärlden är stenhård, så vi får väl se hur det går, säger Katarina Fallholm.