Lawen Mohtadi berättade till att börja med hur idétorka ledde till idén att skriva en biografi om Katarina Taikon - och därmed också om kampen för romernas rättigheter i det svenska samhället.
- När jag behövde uppslag till nya reportage då jag arbetade på Sveriges radio, brukade jag ta hissen ner till biblioteket på bottenvåningen. Där såg jag antologin "Ett fördrivet folk" om romer och resande i Sverige, som Forum för levande historia gett ut. Det här var 2005.
- Katarina Taikon har ett kapitel i den boken och är också med på omslaget. Det var det fotografiet som först gjorde mig intresserad och när jag ville ta reda på mer om henne upptäckte jag att nästan ingenting fanns skrivet om henne, sa Lawen Mohtadi.
Katarina Taikons syster Rosa är idag 86 år och bor i Härjedalen. Henne tog Lawen Mohtadi kontakt med för att få veta mer.
- Då förstod jag att här finns en stor oberättad berättelse, så det ledde till att jag slutade på Bang för att ta mig an bokprojektet, förklarade Lawen Mohtadi som hade delat chefredaktörskap för den feministiska tidskriften 2008-2011.
Folkbildande
Juryn för det nyinstiftade Sara Lidman-priset som kom till i samband med att 90-årsminnet av författarens födelse uppmärksammas i Umeå, valde Lawen Mohtadi som premiärmottagare med en motivering som mycket väl kan sammanfatta hennes framträdande hos Ordmån.
Juryn anser att hon har "levandegjort romernas kamp för mänskliga rättigheter i Sverige under 1900-talet och synliggjort hur Sveriges rasistiska historia sträcker sig in i samtiden. Med journalistiskt skarpsinne, aktivistiskt engagemang och inspirerande folkbildningsförmåga har Mohtadi under lång tid visat på ett brinnande engagemang i antirasistiska och feministiska frågor".
Med tanke på vilken känd aktivist och kulturpersonlighet Katarina Taikon var, inte minst efter Katitziböckerna, är det uppseendeväckande att så lite dokumenterats om henne. Därför är det ingen överdrift att säga att "Den dag jag blir fri" är ett välbehövligt bidrag till folkbildningen.
Motsägelsefullt
Lawen Mohtadi vill främst visa på Katarina Taikons politiska engagemang i en tid när samhället genomgick stora förändringar, men hon tecknar också en kronologisk levnadshistoria och en allmän bild av hur romerna hade det i Sverige under 1900-talet.
Katarina Taikons politiska och sociala arbete på 1960-talet, då verkliga förändringar kom till stånd, är i det perspektivet den mest aktiva delen i hennes liv. Bokserien om Katitzi, som hon till största delen skrev under 70-talet, är naturligtvis också viktig - och en av många faktakällor för hennes levnadstecknare.
- Att skriva den här biografin blev för mig ett möte med en motsägelsefull sida av Sverige.
- Den berättar om ett välfärdssamhälle där en politiskt accepterad rasism mot en svensk minoritet pågick öppet och brutalt, sa Lawen Mohtadi.
Hemligt möte
Hon lyfter fram flera historiska händelser i sin bok, som medan de pågick kanske inte fick den uppmärksamhet de förtjänade.
Ett exempel är Katarina Taikons möte med Martin Luther King i Stockholm, dit han kom för att vara med på en tyst fredsmanifestation efter att ha mottagit Nobels fredspris. En mera privat händelse som skildras i boken är när Katarina Taikon hamnade på sjukhus 1970 och vägrade ta emot besök.
- Den enda hon gick med på att träffa bland alla som ville besöka henne var författaren Sara Lidman, som smögs in på kvällen när det var mörkt så att ingen skulle se. Jag skulle gärna vilja veta vad de pratade om! sa Lawen Mohtadi.