Paula och Miguel Azguime från Portugal kallar sin skapelse ”New Op-Era”. Alltså inte bara en ny opera utan en ny opera-era om man så vill. De multi- mediala lösningarna har forskats fram vid ett vetenskapligt centrum för teknologi och konst i norra Portugal, CITAR (Research Center for Science and Technology in Art), så det är ingen överdrift att kalla paret för pion- järer.
Paula Azguime, som vid det här laget samarbetat professionellt med sin man Miguel i 25 år, är konstdesigner och videokonstnär.
– Jag börjar med att idealisera hela verket i huvudet – ljus, scenografi och så vidare. När jag har allt klart för mig talar jag om för de andra hur jag tänkt och till sist sätter jag ihop delarna till en helhet, beskriver hon processen med att utveckla ett koncept med så många ingredienser som i ”A Laugh to Cry”.
Specialeffekter
En av de många tekniker och programmerare som arbetar med videoprojektionerna är fotografen och filmregissören Perseu Mandillo. Också han är från Portugal men nu bor han i Köpenhamn. De andra involverade videoteknikerna bor i Brasilien och Tyskland.
– Min specialitet är vi- suella effekter, säger han och förklarar att videoarbetet innehåller fyra element och därmed fyra typer av videomaterial att hantera.
– Det gäller att ha fullständig bildkontroll fast allt är olika.
Poeten och kompositören Miguel Azguime har inte bara skrivit musiken till den nya operan utan också librettot. Dessutom har han utvecklat dramaturgin och scenografin och är en av de två berättare som agerar på scenen tillsammans med sångsolisterna. Orkestern – de sju musikerna i Norrbotten Neo under ledning av Petter Sundkvist – syns inte för publiken, de sitter och spelar i ett orkesterdike på alla turnéorter utom Pajala.
Miguel Azguime hörde Norrbotten Neo spela i Växjö ungefär samtidigt som han börjat fundera på ett göra en ny opera som en vidareutveckling av sin första. Då hade han redan träffat Petter Sundkvist vid 2009 års höstfestival för samtida musik i Warsawa.
– Jag är själv med i en ensemble som spelar samtida musik och jag älskade Neos konsert, så jag bjöd in dem till en festival för samtida musik i Portugal, Miso Music. Den är nu en del av den här samproduktionen, liksom en av Lissabons huvudteatrar, São Luíz Municipal Theatre, säger han.
Flera nationaliteter
Bland solisterna, som anlände till Piteå i går kväll, känner Miguel Azguime sopranen Frances M Lynch bäst. De har arbetat ihop i olika sammanhang sedan tio år tillbaka.
– Hon är en typisk Londonbo, men är alltid noga med att säga att hon är från Skottland, retas han.
När Miguel Azguime bodde i Berlin (vilket han gjorde tills ifjol) lärde han känna Nicholas Isherwood som är basbaryton.
– Han är amerikan med franskt medborgarskap.
Sopranen Marina Pacheco är portugis med prisbelönad röst.
– Hon sprudlar av ungdomlig energi och tvekar inte inför utmaningar, säer Miguel Azguime.
”A Laugh to Cry” är beställd av den polska festivalen Warsaw Autumn International Contemporary Music Festival och Ernst von Siemens Music Foundation. Den hade urpremiär i Lissabon i juli, men då var den inte helt klar.
För knappt två veckor sedan, 27:e september, var det dags för världspremiären vid årets höstfestival i Warsawa. Då var Studio Acusticums tekniker på plats för att bilda sig en uppfattning om vad som krävs av dem.
Bland annat visade det sig att scenen i Piteå är för liten för den stora glob som i original är fyra meter i diameter och som bilder projiceras på, samtidigt som andra bilder visas på mindre glober. Lösningen är att använda en största glob som istället är två och en halv meter i diameter och minska antalet mindre glober.
Miguel Azguime säger att operaföreställningen filmas och att den kommer att finnas på dvd nästa år, men den kommer inte att sändas över internet.
Textmaskin
Librettisten och översättaren Leif Janzon, som bor utanför Töre, har översatt Miguel Azguimes text från engelska, portugisiska och franska. Den svenska översättningen visas på textmaskin under föreställningen.
– Jordens öde, människornas minne, kärleken, ja de riktigt stora frågorna som vi hört ställas många gånger förr, handlar den här operan om. Den är ett poetiskt och pretentiöst allkonstverk, med olika avsnitt som handlar om olika saker. sammanfattar Leif Janzon librettots innehåll.
Han beskriver helheten som något alldeles nytt, ett enhetligt homogent verk med noggrannhet i varje detalj.
– Alla jobb är roliga men detta är extra roligt. Det känns som att få vara med på första resan till månen, ingen har gjort något liknande tidigare och det är fantastiskt att Neo hoppat på det här, säger Leif Janzon.
Sverigepremiären i Studio Acusticum är i morgon, torsdag, sedan går turnén vidare till Pajala, Umeå och Sundsvall.