Denna gång var konstkaféet ganska välbesökt med 16 intresserade (om man jämför med förra träffen då det kom en handfull) som kom till Stadshotellet.
Carina Seth Andersson, som framför allt utgår ifrån och inspireras av vardagliga bruksting i sitt konstnärskap, visade många bilder medan hon berättade hur hon arbetar. Hon började med att konstatera att hon kallar sig själv formgivare, eftersom det för henne beskriver allt hon håller på med: konsthantverk, konst, design, och att vara lärare. I 14 år var hon lektor vid Beckmans designhögskola, men hon sa upp sig för två år sedan.
– Jag har också sagt upp mig från styrelser och stiftelser som jag varit med i och för första gången sedan jag gick ut Konstfack är jag helt min egen. Jag arbetar i Gustavsberg i en byggnad där det ryms 70 personer som har ateljeer, sa hon.
Perspektiv
Apropå etiketter konstaterade Carina Seth Andersson att andra, främst uppdragsgivare, vill att man ska kryssa i en bestämd ruta för sådant och att det inte alls verkar vara självklart eller ens önskvärt att man både kan vara formgivare och konsthantverkare på samma gång. Efter en och en halv timme i sällskap med henne och bilderna på hennes skapelser blev det fullt tydligt att det är just vad hon är.
Carina Seth Andersson som förutom med glas arbetar med allt ifrån textil till keramik, sa att hon alltid utgår från bruksföremål vad än hon ska ta sig an eftersom funktion är viktig för henne även när hon inte gör bruksgods.
– Det handlar om pers- pektiv och om att jag också inspireras av verktyg, för utan dem är det svårt att arbeta. Det kan vara mina egna skisser eller stora, tunga saker.
– För mig finns ingen status mellan verktygen, jag har till exempel ett stämpelverktyg som jag gjort av en glasspinne. Det har jag haft i 20 år och om det kommer bort vet jag inte vad jag ska ta mig till.
Ut i världen
Carina Seth Andersson är född 1965 i Stockholm och gick ut Konstfack 1994. Samma år fick hon i uppdrag att göra ett cylinderformat set med glasskålar som skulle representera Sverige vid Milanonmässan.
– Det var min väg ut i världen, konstaterade Carina Seth Andersson som är ett internationellt namn med uppdrag i flera länder och för bland andra Svenskt tenn. För sistnämnda har hon senast gjort tre mycket efterfrågade vaser, inspirerad av skogen.
Hennes formspråk är så enkelt och avskalat att i synnerhet många av bruksföremålen av glas vid en första anblick kan se ut som om de är industrigjorda. I själva verket är inte ens idépresentationerna gjorda digitalt.
– Jag är en helt och hållet analog person som aldrig ritar i dator eftersom det bara gör mig stressad. Att få fram något att visa dem jag ska kommunicera med får hellre ta två dagar extra bara jag får göra det för hand, sa Carina Seth Andersson och visade bilder på hur det går till när hon med gipsgjutningar gör något påtagligt att presentera. Om hur hon har tänkt att exempelvis ett färdigt friblåst ting ska se ut.
Okontrollerat
Ett annat kännetecken hos Carina Seth Andersson är de förskjutna proportionerna, som för henne handlar om millimeterprecision.
– Tekniska lösningar som är jättelätta att göra industriellt ser jag som en utmaning att göra för hand, för då är det jättesvårt. Jag vill förnya tekniker i långsamt framskridande skala. Låt det ni gör få ta tid! sa hon till sin publik.
Att arbeta med glas handlar också om att kunna släppa på precisionkraven, konstaterade Carina Seth Andersson:
– När slumpen spelar in syns hantverket och glas går inte alltid att kontrollera. Det gillar jag.