Julsånger framförda med mycket hjärta
Konsert: Hortlax Manskör med programmet Sång i Juletid. Solister: Erik Stålberg och Emmy Westbom. Dirigent: Folke Antonsson. Orgel och piano: Christiane Rödder. Tvärflöjt: Agneta Andersson.Plats: Hortlax kyrka.Publik: Fullsatt.Längd: En och en halv timme (inklusive andakt).E KONSERT
Erik Stålberg är solist för fjortonde året i rad. Under sina soliststycken sjunger han starkt och jämnt. Kören och Stålberg har en fin, sjungande dialog med varandra under "Gören portarna höga". Stålberg har en fyllig klang, även om jag tycker att han stöter fram tonerna lite väl hårt ibland.
Sångerna i programmet handlar om den förväntan som finns i advent, om Guds storhet och om den efterlängtade julen. I överlag fraserar kören väl och orden hörs ända längst bak. Variationen mellan solosång, körsång och församlingssång är bra upplagd. Programmet är förutsägbart men inte tråkigt. Den riktiga julkänslan infinner sig för mig när publiken får sjunga med i "Nu tändas tusen juleljus". Hortlax Manskör får ursäkta, men när en fullsatt kyrka ljuder är det svårt att inte bli berörd.
Under första versen av "När det lider mot jul" tappar kören melodin en aning. Jag upplever också att balansen mellan orgeln och kören inte alltid är jämn. Sången dränks emellanåt av orgelns mäktiga toner.
Andakten är ett fint avbrott som uppmuntrar åhörarna att lämna all julklappsstress och se julen för vad den är: Ett ljus i det annars så vintertäta mörkret.
"Jul, jul, strålande jul" gör kören så fin, som den ska framföras - aktsamt och med eftertanke. "Kom, kom signade jul" och de omsjungna vita vingarna i sista versen sänker sig över publiken. Hur fint det än är kan jag sakna en mer dramatisk inramning. Sånger som berättar om julens mysterium, hur Gud kom till jorden som människa. Jag saknar sånger som "Vem är barnet" och "Jag är så glad var julenatt".
Med Carolas "Himlen i min famn" tar sig kören an en sång de aldrig tidigare framfört. Solisten Emmy Westbom sjunger klart och att höra en ung kvinnoröst fylla kyrkan känns som ett skönt avbrott. Det lätta darret på Westboms röst i första versen övergår till mer självsäkra toner i refrängerna. "Himlen i min famn" har just den mystik som jag efterfrågar mer av i programmet. Däremot undrar jag varför texten har ändrats. Erik Hillestad som skrivit texten till sången låter refrängerna sluta: "Är det själva himlen som jag gungar i min famn", medan Hortlax Manskör sjunger fångar i min famn. Textändring eller slarvigt fraserat?
Nåväl, sången liksom hela repertoaren är hjärtligt framförd och med det når kören långt. För mig började julen i går kväll.
Så jobbar vi med nyheter